mickamytwocents

Hemma från hufvudstaden nu. Oj som det blev. Men det får vi ta någon annan dag för nu blir det julgodisbak.

Nu har min käre bror äntligen kommit hem från kriget för gott. Han har befunnit sig i Afghanistan sedan i maj och endast kommit hem på kortare ”leaves”, men nu är han klar där och ska förhoppningsvis inte åka igen. Så nu kan vi alla sluta oroa oss. Världen kommer inte längre sluta snurra när man hör ordet Afghanistan nämnas på radio eller TV eller när bussen kör förbi en löpsedel om skadad svensk som man inte hinner läsa. Men även om vi har varit oroliga så har vi självklart varit stolta över honom som är villig att sätta sitt liv på spel för att hjälpa det afghanska folket undan terroristerna och andra människor som känner att det är rätt att försöka spränga barn som vill gå i skolan och att ta ut påhittade skatter av bönder med hot o att skjuta dem om de inte betalar.

 

Även om inte alla i Sverige eller i Svenska regeringen förstår vilken nytta svenskarna gör där nere så vet vi som har haft någon där det. Vi får höra om de byar som sedan svenskarnas ankomst kunnat börja leva ett normalare liv igen.

Välkommen hem Peter och alla andra i FS19! Ni har gjort ett fantastiskt jobb.

Vi ses på er medaljcermoni på torsdag.

Idag fick jag helt oväntat stiga av i nya Citytunneln. Jag som tog tåget redan klockan 7.04 i morse för att jag räknade med två timmars förseningar när nya tunneln öppnats. Kunde aldrig drömma om att de skulle lyckas med det de lovat på utlovad tid, men det gjorde de.

Ful vad den, bara grå betong. Måste varit samma arkitekter som ritat Falkenbergs torg, Pressbyrå, Torgrill och "Gallerian". Inte nog med detta så var det lite mörkt och kö till rulltrappan. Men nu ska vi inte klaga. Men inspiration från ej namngiven källa: Det är inte vackert, men det går. Sålänge det fyller sin funktion så blir det toppen.

Lite mer dekoration hade den mått bra av! Har bara sett den delen som är på Centralen, så talar bara för den.

 

Studetkåren på Svenska Lantbruksuniversitetet Alnarps studentkår kände att det var helt rätt att totalmanipulera en bild av kändisen Paris Hilton för att göra reklam för deras kår på facebook.

När aftonbladet frågar vad de har fått för reaktioner svarar ordföranden för kåren: "Hon verkar gilla det. Hon ler ju."

Men om hon ler åt något helt annat så räknas det väl inte? Dumma människor.

Klicka här för artikel

Fotnot: Detta är skolan som vår egen prins Carl Philip har pluggat på i två år utan att ha blivit klar med en enda kurs. Betalar vi det?

 

Tur att jag inte planerat att åka tillbaka till Malmö på söndag kväll som jag brukar. De stänger visst av all tågtrafik på söndagen när de kopplar in Citytunneln. Tur att inga planer gick i kras denna gången. Undrar bara om man vågar åka på måndag morgon eller om det kommer strula?...

En man i England blev kallad till ultraljud via brev. Det skrevs att man kan se om det är tvillingar. Den 50-årige mannen blev något chockad. Alla uppgifter och adress stämde, och brevet började med " Dear Mr Plettell".


http://www.aftonbladet.se/wendela/article8254386.ab

Enligt aftonbladet.se bestraffas anställda på Citroën med armhävningar om mobilen ringer på arbetstid.
5 armhävningar på golvet inför chef med medarbetare runt dej. Detta är förnedrande, kränkande och kan väl inte vara lagligt?

Är detta okej?

Här har jag i nästan två veckor längtat efter den utlovade loppisen i entrén i mitt hus. (Längtat lite extra då jag trodde att det var förra torsdagen.) Jag har ett obeskrivigt behov av en billig skohylla, smal hylla och en byrå. Kommer hem en stund försent, redo att se stället fullt av folk och mängder med billiga möbler (möjligen av märket IKEA) men vad möts jag av? Fyra bord med lite kläder och några vilsna själar som försöker kränga detta till glögg-&-pepparkaks-utdelerskan.

Jag vet att alla som inte nyss flyttat hit har förråden fyllda av just den sortens skit som vi andra så gärna vill ha, men alla är för lata.

Besvikelse av obeskrivlig storlek. Eller nåt.

Min dag har sett ut ungefär som förra inlägget, fast jag kanske inte varit riktigt lika positiv.

Igår när jag tillslut var på gränsen till drömmarnas land vaknade jag till med ett ryck. Jag hade glömt spara texten på datorn som jag spenderat kvällen med att skriva, bara sparat den på USB. Då klockan hade passerat 02.00 och jag skulle upp 08.20 så bestämde jag med efter långt övervägande att jag inte skulle råka trampa eller på annat sätt skada på mitt kära USB imorgon om jag inte gjort det de senaste 5 åren. Somnade sedan rofullt, för vad kan väl gå fel imorgon?...

En ovanligt vaken fortsättning på natten resulterade i att jag pressade min "nu-måste-jag-ABSOLUT-gå upp"-tid till bristningsgränsen. Gick upp en halvtimme senare än jag borde, med en morgonritual på 45 minuter gjorde det att jag med nöd och näppe han dricka frukosten samtidigt som kläderna kom på.

Var mäkta nöjd med mej själv när jag i själva verket inte var sen till bussen trots min sena uppgång. Insåg dock något förtvivlat att min förkylning nu hade uppgraderat sig till en klass-5-varning. Men jag hade i alla fall sluppit springa till bussen vilket hade gjort den så mycket värre.

Bussen dyker upp i tid och jag blir mer än lycklig när jag hittar en plats att sitta på. Blir inte lika glad när killen jag snällt försöker släppa ut gör ett mindre försök att knäcka av mitt smalben med sin fot i flykten ur den fulla bussen. Men en olycka är en olycka, eller hur?

Nöjd över att jag fått sitta hela vägen går jag av bussen och ser glatt på när den nu tomma bussen passerar mej innan jag inser att något inte är som det borde vara. Tittar instinktivt ner och ser mina nakna händer stirra upp på mej hånfullt. Jaha, då var handskarna kvar på bussen då. Inget att göra åt det nu tänker jag, och undrar om jag har råd att återta min idé om att köpa nya handskar denna vintern ändå, även om jag släppt tanken för att det är för dyrt.

Vandrar vidare med den härliga insikten att det faktiskt inte är så kallt just idag, tur för mina händer.

Hittar min grupp och ler åt nattens tankar om söndertrampat USB när jag ger det till min gruppmedlem. Hon kämpar med att sätta in det i sin dator, men det får inte riktigt plats jämte sladden till musen. Hinner komma upp ett meddelande om felaktigt borttagen maskinvara innan USB:t är på plats. En flashback från gårdagen kommer hastigt över mej då jag hört en diskussion om att saker kan försvinna när detta händer (vilket jag vetat sedan länge). Blir dock snabbt lugnad när jag tänker att det har hänt mej flera gånger, och någon sa att det står alltid för h*n inte visste att man skulle "Mata ut". Så det är väl lugnt just idag, eller?

 

Lättat ser jag hur hon öppnar mappen och jag ser mitt kära skräp ligga där som det ska. Mitt bland allt skräp finns mappen vi vill åt, ser fint ut, där finns mappen med texten vi ska ha. Dubbelklickar..... Ojdå, det här var inte bra. Där det borde ligga ca 10 st DOC-filer i en mapp ligger 57 st filer av okänt ursprung med filnamn/ändelser som inte var med ”svenska” bokstäver. Mappen är visst gjord år 1981 och filerna kom till 1904. Det var ett tag sedan, synd att inte USB fanns då bara.

Paniken sitter på min axel och bankar på mitt ömma huvud med en slägga.

 

Går till en lärare och frågar om hjälp. Hon tycker att det verkar så konstigt/spännande/udda att hon följer med mej till IT-supportkillarna som jobbar på skolan. De säger att det bara är att scanna USB:t med ett rescue-program så blir allt bra. Hoppet finns tänker jag lättat! Efter första scanningen inser de att detta blir en svår nöt att knäcka, minst sagt. Bannar mej själv för att jag för en gångs skull inte hade minst 2 backuper som jag brukar ha. Fler konstiga filer från början på 1900-talet dyker upp. Allt går att rädda utan det som behöver räddas. Kom igen, hur stora är oddsen att av all skit på mitt 16 MB USB är det bara den mappen jag vill åt som totalkraschar?

 

Sammanlagt spenderade jag drygt 2,5 timmar av min dag sittandes (i vägen) hos IT-killarna. Visst är de trevliga och vi pratade om detta omöjliga som hänt och lite annat, men att spendera 2 timmar tyst stirrandes på en dator som för 6e gången räknar ner från ca 12 minuter för att sedan spara i ca 10 minuter är inte bra för hälsan.

 

Men jag höll humöret uppe för jag försökte intala mej själv, och IT, att OpenOffice är ett snällt och smart program som har min fil liggandes i en temporär mapp hemma. Så där satt jag, länge. Tror det hann bli sex scanningar innan vi gav upp. Då hade de testat alla program de hade/fixade.

 

Frågade om jag var dagens mest förbryllande fall, eller kanske veckans? De hade då suttit och diskuterat hur det inte kunde finnas minsta fragment av mina DOC-filer på USB:t.

De sa att jag inte bara hade presenterat veckans mest förbryllande fall, utan årets. Detta om något borde räknas som en bedrift när det är december sa jag lättsamt när jag tackade för all hjälp och gick. Ingen av dem hade visst någonsin varit med om att de inte kunde återskapa en students förlorade arbete. Då har jag i alla fall livat upp deras dag med något nytt och spännande!

 

För att avsluta denna långa historia om min korta dag på ett ytterst positivt sätt, så kan jag säga att det förlorade dokumentet nu är i min dators trygga ägo (och på min externa hårddisk!). Hade av en slump lämnat en flik på lix.se med texten inklistrad öppen när jag stängde av firefox igår. Sånt brukar försvinna, men visst förtjänade jag lite tur?

"När jag vaknade i morse kände jag mig på dåligt humör.
Men det var jag bara glad för, det visade ju att jag hade känslor.
Sedan tog jag barnsalva istället för tandkräm på tandborsten.
Då förstod jag att även den bäste kan göra fel. Jag kände mig djupt
Tacksam över den insikten.
När jag öppnade kylskåpet föll ett mjölkpaket ut och gick sönder
Samt stänkte ned mina byxor och skor. Jag intalade mig att det var
Bra för ovanlädret.
Byxorna hade jag ändå tänkt byta.
Under tiden kokade frukostkaffet över. Det fick mig att komma ihåg
Att kaffe på tom mage är hälsovådligt.
Just som jag hade slagit igen ytterdörren märkte jag att jag hade
Glömt nycklarna.
-Den stunden den sorgen, nynnade jag och tänkte på att jag inte
behövde bryta mig in förrän efter arbetet.
Att de nya byxorna fastnade i cykelkedjan och att jag körde rakt in
I grannens häck spelade egentligen ingen roll.
Tur att det inte var ännu dyrare byxor, mumlade jag glatt.
På jobbet tog jag in kaffekoppen till skrivbordet och råkade spilla
det mesta på manuset till kvartalsrapporten.
-Det kunde ha varit tre veckors arbete, ropade jag ut i korridoren.
Tur att det bara var ett 14 dagars jobb som blev förstört.
Och förresten hade jag ändå tänkt arbeta om det.
Till lunch tog jag en Frukosttallrik och bet av en tand på en liten Sten.
Just den tanden hade alltid varit lite sned så jag bad tandläkaren
Att dra ut raskt. Lika bra att inte ha några sneda tänder, tänkte
Jag och kände mig uppåt.
På hemvägen skulle jag ta ut pengar, men mitt kort försvann in i
Bankomaten och kom inte ut igen.
Nåja, de pengarna hade jag ändå bara gjort av med, filosoferade
Jag lugnt och tillämpade lite avslappningsteknik.
Låssmeden kostade bara 200:-, och explosionen när jag knäppte på
Tv:n blev inte särskilt kraftig. Nu kan jag skaffa text-TV,och
Så blir omtapetseringen äntligen av SÅ BRA!
Det är fint att tänka positivt, tänkte jag positivt och kastade
Mig på sängen så att benen på sängen vek sig.
Annars vet man inte vad som kunde gått snett idag!!!"

 

Idag är första vadagen på länge som jag inte fått huvudvärk runt kl fem på eftermiddagen. Känns bra. Men varför har mitt huvud problem med sig och varför är min kropp en klocka?

Varför känns det som att jag spelar in en schamporeklam med många tagningar varje gång jag duschar hos mej? Får spendera alldeles för lång tid med att dra fingrarna genom håret för att få ut allt schampo, sen igen för att få ut allt balsam.

Gör det faktiskt så stor skillnad i vattenkonsumtion och sedan i vattenräkning och ur miljösynpunkt när man sätter in det (vad "det" nu är) som hämmar vattenflödet? Det tar ju längre tid, är inte mycket mer tryck som krävs och skapar irritation som mycket väl kan sluta i katastrof för mänskligheten. Nej, jag överdriver inte. Snart är det ute med oss. De har ju sagt att jordens undergång handlar om vatten, eller hur?

Gratis, gratis, gratis! Jag gillar denna kvällen mer och mer! Var ju inte längesedan jag fick åtnjuta mina första gratisrodukter för ett test, kort efter det fick Jimmie prova bröd. Och nu var det visst redan dags igen!
När jag öppnade dagens post så hade jag blivit testpilot, som et så vackert heter, och får då prova arlas nya smaksatta grädde! Glad blev jag då. Nu kollade jag mailen, och då fick jag veta att jag också blivit testpilot på headweb som har hyrfilmer på internet.

Väldigt många program som många av oss följer är utformade på samma sätt. De är en timme långa och har ett nytt problem varje gång som ska lösas innan programmet är slut. Ibland nalkas upplösningen efter en halvtimme. Är det slut då? Allt är löst? Tror inte det. Jag vet att det är fel att kolla på klockan när House, CSI eller NCIS har hittat en lösning, men vad kan man säga? Allt är väldigt förutsägbart.
Om de säger sig ha hittat mördaren, sjukdomen eller vad det nu kan vara de letar efter för tidigt, då har de helt enkelt fel.

Nu har jag spenderat 2,5 timmar med att prata i telefon med ett gäng olika människor. Bra att träna mina phone-skills. Men gick inge vidare att lösa alla problem. Mitt huvud är trött men min hjärna är tröttare....

Nu börjar livet igen. Tentan och redovisningen som har sammanfattat hela denna terminens arbete är över. Nu är det "bara" rapport, hemtenta och uppgift i InDesign kvar.

Om en halvtimme bär det av till min första salstenta. Vi ska sitta i fyra timmar, fram till kl sex. Tentar av nästan hela 400-sidors boken och hela kursen.
Otroligt nog sov jag hela natten (efter att ha legat vaken till halv tre men ändå) och vaknade till min egen förvåning upp med en lugn känsla av att det kommer gå fint.