mickamytwocents

16-17 juli:

15 juli:

14 juli:

13 juli:

12 juli:

11 juli:

9-10 juli:

Det börjar redan kännas som att sommaren lider mot sitt slut. Jag som under hela mitt år i Malmö såg fram mot sommaren så mycket och det var det som gjorde att jag orkade sitta ensam i min lägenhet hela dagarna. Men hur ska jag nu klara terminen som kommer? Förhoppningsvis kommer jag ha ett bättre schema som gör att jag får betydligt mer mänsklig kontakt; 4 timmars skoltid i veckan och utöver det i princip ingen mänsklig kontakt utom på helger kan väl göra vem som helst galen och deprimerad? Och nu när galenheten och deppigheten äntligen började släppa lite så ser jag hur sommaren svischar förbi. Det är som att jag sitter på tåget och sommaren åker förbi utanför fönstret, och det enda jag kan göra är att sitta och titta på den och hoppas att jag hinner uppfatta något innan det har försvunnit.

Denna sommaren skulle jag träffa mina vänner, både gamla och nya. Vi skulle träffa våra familjer, bjuda hem folk, hänga i parkerna och på stranden. Jag skulle åka på alla marknader och andra saker som hör sommaren till. Jag skulle slappna av och bara njuta av att vara så nära människor jag känner för en gångs skull, där jag bara kan ringa och fråga om nån vill hänga med mej. Men istället sitter jag här, i en stad där jag känner ungefär två personer, har inte råd att åka till folk jag känner i Falkenberg då jag inte fått någon lön. Men jag hade ändå inte kunnat åka, för mitt schema är så underbart att jag jobbar nästan varje dag resten av juli, och då i princip enbart från eftermiddagen och till kvällen. Den fantastiska schemat gör att jag inte ens träffar min Jimmie, människan som gjorde att jag hade en sommar att se fram emot så mycket när jag satt ensam i Malmö. Jag sitter ensam hemma hela dagen, börjar jobba mellan 13 och 16, han kommer hem efter fyra, jag jobbar till mellan 19-21.30, kommer hem när han snart ska sova. And so it continues....

8 juli:

7 juli:

Jag låg och läste i soffan i det svaga ljuset av en liten lampa medan Jimmie låg i sängen 1,5 meter längre in i lägenheten och sov. Varmt som här var så var både dörren till altanen och dörren från altanen och ut öppen. Plötsligt ser jag i ögonvrån hur något stort rör sig på golvet vid sängen. I två sekunder går jag från att tro att jag såg fel till total panik när jag inser att det var något där! Något stort. I mörkret lyckas jag snart urskilja en stor och långhårigt fluffig katt som stirrar på mej.
Klurigt att katten skulle jagas ut när den var längre in i lägenheten än mej, och helst utan att Jimmie vaknade. Ville ju inte att den skulle få panik och hoppa upp på saker eller något. Men när jag rörde mej åt den slank den förbi mej åt rätt håll och några knäpp med fingrarna senare var den ute och jag stängde dörrarna snabbare än snabbast.
Jag som precis hade släppt min ängslan över att främmande djur eller människor skulle ta sig in för att vi har dörrarna öppna. Ett tag var jag alltid rädd att någon människa skulle springa in och drömde till och med otrevliga drömmar om det. Ett tag efter det var jag rädd att djur som den lilla igelkotten eller stora kryp skulle ta sig in. Trevligt att det faktiskt händer när jag äntligen hade släppt det...

5 juli:

Imorgon ska jag och Jimmie åka till Göteborg tillsammans med Marta och Jimmy för en liten minisemester. Vi ska sova i en stuga vid nån sjö, gå på Universeum och ha allmänt trevligt. Ska bli skönt att komma bort lite...

4 juli: