mickamytwocents

Jag är bara lite sliten nu. Bara lite. Jag började skolan klockan tio idag och gick därifrån klockan nio. Sedan hem och hinna med en timmes plugg till efter att jag ätit rester halvståendes och innan jag ska kasta mej i sängen och låstas som att jag kommer sova som en ängel. Men allt för att få överstökat den icke så efterlängtade pitchen imorgon.

I samma sekund som den är över ska jag låta tankarna vandra in på ISO 9001 och annat intressant som man visst måse kunna om man ska klara vad som sägs vara programmets svåraste tenta som hålls på tisdag.

24 nov:

23 nov:

22 nov:

Nu ska jag ner och kika på "Vem vet mest?" som Rönnenfolk har fixat ihop. Tänk vad roligt om man vore så allmänbildad och snabb i tankarna att man faktiskt hade kunnat ställa upp. Men det kommer säkerligen bli trevligt som publik med. Hoppas jag kan lära känna lite fler folk i huset, det behövs. Och visst är det lättare att lära känna människor när man gör något än på någon förfest där alla bara "hänger"?

21 nov:

19-20 nov:

18 nov:

Jag tror att mitt undermedvetna har blivit så starkt att det nu helt kontrollerar vissa delar av mej. Inatt var det inte så att jag kände mej mer stressad än någonsin, men ändå låg jag klarvaken hela natten. Det har aldrig hänt mej förr, vilka personliga kriser eller stressiga situationer jag har haft så har jag alltid lyckats somna tillslut, även om det ofta varit närmare fem på morgonen. Men inte inatt allstå.
Det var inte ens så att jag tror att jag var vaken hela natten men igentligen sov lite mellan, som det ofta brukar vara. Nej då, jag var så vaken man bara kan vara.
Vid tre gav jag upp och gick och gjorde lite kamomillte som ska göra att man somnar, men nej. Vid fyra läste jag lite på aftonbladet på telefonen för att slappna av, men hjälpte inte heller. Vid kvart i sex gav jag upp och tog fram min bok. Härligt då. Jag som ändå inte känner att jag panikar så mycket än, men det gör visst mitt undermedvetna...

17 nov:

Inatt kände jag att det var dags att dra sig upp ur sängen, slänga på sig lite kläder och hälsa på min nya granne (fast vi har hälsat en gång innan). Sagt och gjort, kvart över ett tassade jag ut från min lägenhet efter en snabb titt i spegeln. Fick allt se lite trött ut och gå i mjukisbyxor och luvtröja, men ville ändå unvika att se alltför skräckinjagande ut (vilket jag, likt många tjejer verkar ha en tendens att göra när vi är slitna, osminkade och med bedhead). Så jag pingade på, har tittade lite förvirrat ut (jag hade själv blivit skräckslagen om någon plingat på min dörr mitt i natten, eller vänta nu, det har ju hänt...).

Så jag sa snällt "Hej" och frågade försiktigt om han visste att hans bas dunkade genom min tunna vägg vareviga dag. Som väntat hade han ingen aning om detta. Klart, jag har heller ingen som helst aning om hur högt min musik låter hos grannarna. Jag har stängt dörren och lyssnat i korridoren, men dörrarna stänger ute mer ljud än väggarna. Så han sa snällt att han absolut kan sänka sin musik tidigt på mogonen och sent på kvällen. Så nu ska jag nog kunna få mina sovmorgnar tillbaka.
(Råkade säga att jag inte gärna vill vakna av hans musik halv sju när jag har sovmorgon...)

Han verkade inte ta illa upp (blev vän med mej på Facebook idag), och jag hyser absolut inga agg. Hade jag bara orkat ta kontakt tidigare så hade ju allt löst sig direkt, så jag tar på mej allt ansvar för att det pågick så länge. Så om du mot all förmodan läser detta, hoppas att allt är lugnt!

16 nov:

15 nov:

14 nov: