mickamytwocents

Ja, tjejer gillar när en kille klär upp sig, och när han klär av sig.

Men en så märklig kombination som denna är inte rätt.

5/6 februari:

Till alla Windows-lovers: Detta är inget tips på nästa tatuering, endast ett exempel på två dåliga sådana. Men att kunna visa att man tänker utan att behöva göra mer än skjuta fram armen är kanske väldigt användbart?

4 februari:

.

... fattig Östermalmsdam?

Hedvig Eleonoras församlings stiftelser fick problem: det fanns för få riktigt fattiga och behövande äldre kvinnor i stadsdelen Östermalm i Stockholm. Och de som fanns fick hjälp av kommunen. Efter en modernisering av föreskrifterna får pengarna nu gå till behövande i hela Stockholm.

... konfirmand utan skor?

Svenska kyrkan har haft otaliga gamla stipendier som riktat sig till behövande, till exempel konfirmander, som i takt med samhällsutvecklingen fått ändrade villkor – och skor.

... hantverkare med nykter fru?

Wingeska stiftelsen vill stötta ”fattiga och orkeslösa av hantverkare eller sådana, som endast har försörjningsrätt, och deras hustrur, vilka varit och är nyktra ...”.

 

... rågat smart lärare?

Stiftelsen Alreikska donationen uppmuntrar lärares förkovran ”motsvarande det beräknade värdet av 25 tunnor råg och 25 tunnor korn”.

 

... nyfödd och naken?

Stiftelsen Hilma och Nils Arvedsons Fond i Karlstad fastslog 1918 att avkastningen skulle användas till ”beklädnadsbidrag á femtio kronor stycket till hvarje barn som hädanefter födes i bolaget anställd arbetares äktenskap”. Ändrades till att gälla före detta anställda och för ett vidare ändamål.

 

... arbetare från bryggeri?

Valentinska understöds- och semesterhemsstiftelsen har fått bekymmer: eftersom Sundsvallsbryggerier AB inte längre existerar finns det inga anställda eller anhöriga att skänka de fyra miljoner stipendiekronorna till.

 

... Vittsjö-bo utan julkläder?

Anton Anderssons stiftelse för beklädnad av fattiga barn vill ”vid juletid bekläda intill tjugo fattiga barn tillhöriga Vittsjö kommun”.

 

... husa och mamma?

1878 års stiftelses ändamål vill ge ekonomiskt stöd åt ”... företrädesvis kvinnor som antingen hava vårdnaden om barn eller länge och troget arbetat hos ett och samma husbondfolk eller har eller haft vårdnaden om föräldrar eller andra anhöriga”.

 

(Källa: aftonbladet.se)

3 februari:

För sju år sedan fick man lära sig att "blinka in" i en rondell. Då var det det nya. För fyra år sedan fick man lära sig att inte blinka in, bara ut.  I förrgår fick en bekant 500 kr i böter för att han blinkade först vänster in i rondellen sedan höger ut. Han fick inte blinka in. Inte så att de bara var lite fel, det var visst väldigt olagligt. Bra att de informerar om detta. Ännu bättre att de bötfäller folk som gör små saker som inte skadar någon istället för att ta de som kör mot rött eller 60 på 30-väg. Visst tänker du nu att det ena inte utesluter det andra? Men inte ens polisen kan vara på två ställen samtidigt.

I måndags påträffade jag av en slump ett sommarjobb i Halmstad som skulle passa mej perfekt och som skulle kunna påverka min framtida karriär på ett positivt sätt. Sista ansökningsdag var den 13 februari. Jag väntar på att Jimmie ska komma med en router på fredag så att jag kan få igång min skrivare innan jag kan skicka ansökan (ska scanna intyg, sen maila).

Problemet är nu att idag var annonsen borta! Den fanns där igår men inte idag. Vad gör jag nu?! Ska jag bara söka så fort jag kan eller borde jag ringa och fråga vad som hände? Självklart kommer jag inte ringa, men borde jag?

2 februari:

Jag och min kusin Matilda är på tok för lika varandra och har alltid lika dåligt inflytande på varandra. Så när hon var och hälsade på mej i Malmö och vi var och shoppade gjorde vi (som vanligt) inte riktigt som alla andra. Vi börjar alltid med att hitta de fulaste kläderna och jag, den äldre och förståndige kusinen, får alltid henne att prova dem. Så här har vi Malmös vackraste outfits.

En gul sparkdräkt i storlek 8-11 år med röda detaljer.

Det gula mönstret syns tyvärr inte, men tänk små fyrkanter i olika gula toner.

Lite posande som hon ju är så bra på. Rätt storlek eller hur var det?

Top Model nästa?

En knallrosa stickad tröja (färgen görs tyvärr inte rätta på bilden) med silvriga,

tajta jeans med dragkedjor nertill. Snyggt ihop eller vad?

Lite skrattretande var det allt. Färgen på tröjan var så galen. Här ser den bara blek ut.

Vi kunde inte låta bli att skratta lite när hon provade, jag fotade och sen såg jag en som jobbade där komma in i provrummet med just den knallrosa tröjan. Men det är ju den underbara kombinationen av tröjan och byxorna som gör den snygga helheten.

 

 

Att man kan älska spindlar så mycket att man vill ha den äckligaste och största på sig alltid.

Det är bara helt oförståeligt.

Som att det inte räckte så var den ju galet ful och borde inte sitta mitt på magen. Snyggt när han blir gammal och tjock. Skadeglädjen skiner igenom... Som alltid.

1 februari:

31 januari:

För några timmar sedan fick jag för andra gången i mitt korta liv tillkalla ambulans för en annan persons räkning.

Jag var påväg till gymmet och gick över övergångsstället vid mitt hus på Värnhem. Plötsligt ser jag hur en kvinna som var påväg mot mej en bit längre fram börjar rycka och armarna och benen bara flyger runt. Hon faller efter ett par sekunder och jag ser bara fötterna sticka ut bakom en blomsterlåda. Jag springer fram och hinner undra varför ingen annan går här just nu, överallt finns det människor omkring mej men inte just där runt hörnet på den trottoaren. Jag kommer fram och ser henne ligga och skaka. Hon hade fallit handlöst i marken och landat på mage med armarna bakåt, och värst av allt, med huvudet på kanten av ett stentrappsteg som gick till en dörr. Hon hade alltså utan våra vanliga reflexer landat med huvudet först på kanten av en stentrappa. Jag ropade lite på henne och skakade i henne för att se att hon inte var vid medvetande, jag såg blod rinna. Jag drog direkt upp telefonen och ringde 112.

Jag vet inte om personen på larmcentralen hann svara innan jag insåg att jag inte kunde komma på namnet på gatan. Jag ville inte lämna henne men försökte se om änden på huset hade en skylt, sprang sedan åt andra hållet där två unga tjejer kom gående runt hörnet. I panik frågade/ropade jag "Var är jag? Vad heter gatan? VAR ÄR JAG?". I samma ögonblick kom jag själv på det och sade snabbt Salleruppsgatan 18 innan jag ändrade mej till Sallerupsvägen. Tjejerna följde med mej. Jag satte mej jämte kvinnans huvud medan larmcentralen frågade mej om anfallet höll på fortfarande. Just då slutade hon skaka, "Andas hon?" frågade hon i luren. Några sekunder senare började kvinnan andas så att jag såg att det rörde på sig. Lättnaden var stor. Larmcentralmänniskan sa att vi skulle låta henne ligga som hon gör, att ambulans var påväg, att hon kunde vakna upp och vara förvirrad och att jag skulle få prata med någon sjuk-någonting som jag inte kommer ihåg vad det var. Jag vet inte riktigt vad den människan sa för just då började anfallet igen, och denna gången började hon dunka huvudet i stentrappkanten. Jag kom snabbt in med en hand mellan medan någon frågade mej hur gammal kvinnan var. "Ingen aning hon  liger med huvudet neråt..." En av tjejerna la sin halsduk mellan så jag kunde flytta min hand. Den var nu helt täckt i blod. Det läskiga var att inte veta var blodet kom ifrån, jag såg bara hår och blod som rann och bildade en blodpöl nedanför trappsteget.
Just som jag lade på luren började kvinnan vakna, hon rullade lite åt sidan så hon inte låg med pannan mot kanten. Då såg jag lättat att hon "bara" hade spräckt ett ögonbryn. Hade hon slagit upp ett hål i huvudet eller krossat näsan hade jag nog blivit lite panikslagen. Hon började titta lite och vaknade sakta upp. Hon gnuggade sig i ena ögat för det var fullt med blod som hade runnit ner.
Sedan började hon låta lite, lät som lösryckta bokstävet, jag visste inte om hon kunde svenska (hon hade utländskt utseende) eller om hon bara var för omtöcknad för att få fram riktiga ord. Hon såg orolig ut så jag försökte (trots att jag inte visste om hon förstod mej) lugna henne genom att lugnt säga "Du har bara ramlat, ligg kvar och ta det lugnt. Det kommer några som ska kolla så att du mår bra." Efter flera minuter av "Du har bara ramlat, ligg bara kvar. Dom ska bara kolla på ditt ögonbryn" började jag blir lite orolig att hon skulle försöka resa sig upp och gå iväg. Hon var väldigt förvirrad och förstod ingenting av vad som hade hänt. När hon vaknat upp tillräckligt frågade hon saker som "Drömmer jag?", "Vad har hänt?" och "Vilka är ni?". En av tjejerna gav henne lite papper att torka sitt öga som hon gnuggade oavbrutet men hon förstod inte vad hon skulle göra med det.
Efter vad jag tror var cirka fem minuter hörde vi en ambulans som närmade sig. Jag blev så lättad, jag var hela tiden orolig att hon skulle försöka ställa sig upp för det hade hon inte klarat.
Precis innan ambulansen kom var hon lite med på allt, jag frågade då om hon hade epilepsi. Hon sa ungefär " Nej. Eller inte riktigt, men lite mindre anfall får jag ibland". Ambulansen kom och frågade henne samma sak och frågade mej hur länge anfallet pågått och sånt. De lastade in henne i ambulansen och jag fick lite papper av den ena tjejen att torka mina blodiga händer med. Den andra tjejen var tvungen att gå. Jag torkade kvinnans väska som var kladdig av blod och fick sedan desinfektionsmedel av en av ambulansförarna.

Jag stod kvar lite och pratade med tjejen innan jag lämande ambulansen och den blodiga platsen bakom mej. Hon sa att hon tyckte att jag var så lugn. Om man ska ge sig själv lite credd så kan jag säga att jag faktiskt var väldigt lugn (utom när jag inte visste vad gatan hette). Jag visste vad jag skulle göra; Ringa 112, säga vad som hänt, var jag var, kolla så att hon inte skadade sig mer, se till så att hon inte vaknade upp och fick panik. Jag kände mej faktiskt helt lugn när jag pratade till henne för att hålla henne lugn. Då visste jag ju att hjälp var påväg, att bara ögonbrynet spräckts och en möjlig hjärnskakning, och att hon fortfarande levde. Jag kom till och med ihåg mitt telefonnummer utan problem.
Just när hon sa det och vi stod och pratade så kände jag hur mina ben började skaka. Adrenalinkick, chock och fått ta hand om en jobbig och blodig händelse med en möjlig riktigt dålig utgång, allt på 10-15 minuter. Det var lite jobbigt ändå.

Jag fick desinfektionsmedelflaskan och har använt den ett antal gånger nu. Hur mycket jag än tvättar händerna, duschar och använder medlet känns det som att jag fortfarande har blod på händerna. Tror att jag kommer drömma mardrömmar inatt om mina blodiga händer...

Denna tatueringen ger en helt ny dimention till uttrycket "billig märkeskopia".