mickamytwocents

Nu har jag äntligen kommit fram till Karlstad. Märkligt nog var 50 minuters resan mellan Falkenberg och Göteborg mycket värre än tre-timmars resan mellan Göteborg och Karlstad. Detta kan i och för sig ha berott på det fruktansvärda illamåendet och bristen på sittplats när man som mest behöver det. Jag vet inte riktigt vad som gick snett, men någonting gjorde att jag halvvägs till Varberg fick en otrevlig känsla av att jag skulle få upp frukosten inom snar framtid. Det hjälpte inte direkt att det förvarnande kallsvettandet och svårigheter att fokusera blicken kom lång långt innan vi var framme i Göteborg. Självklart uppgick kön till toaletten till minst 6 personer just när det var som värst, men jag slapp alla otrevligheter med att kasta mej in på toaletten före kön. Väl framme i Göteborg gick åksjukan över och när jag en halvtimme senare satte mej på nästa tåg kändes allt nästan normalt igen.

Men min vagn var naturligtvis sönder. Detta var uppenbarligen väldigt svårt att meddela mej, så istället kastade tågvärden istället igen dörren när jag var påväg in. Jag gick då runt till nästa dörr, halvvägs igenom den började hon skrika att "den dörren ska vara låst!". Ja men lås den då! Inte var det mitt fel, och inte kunde jag veta att vagnen var sönder. Det var hon som var sent ute med att spärra av, och lite vänlighet hade inte skadat SJs rykte. Att det ska vara så svårt...

De nästkommande tre timmarna gick snabbt tack vare Harry Potter and the order of the Phoenix i öronen. Det blir man inte åksjuk av som tur är.