mickamytwocents

28 februari:

Jag ogillar när tiden inte vill mig väl. Den borde väl vilja mitt bästa?

Dessa veckornas deadlines:
V. 8
Tors: Deadline bokomslag
Fre: Deadline infosökning projektgrupp

V. 9
Mån: Deadline skisser & moodboard
Tis: Deadline bokomslagsuppg. & reflektion.
Ons:
Tors:
Fre: Deadline rapport delmål 1 projektgrupp

V. 10
Mån:
Tis: Deadline folder.

Genom ett bussfönster kan man se många udda saker om man bara är uppmärksam.

För ett tag sedan åkte jag förbi en man som gick med en ryggsäck i famnen, som en bebis. Efter ett tag så tryckte han ner ansiktet i den öppna väskan som att han sniffade på något. Sedan gick han stressat vidare. Men varför?

Jag har mitt älskade City Kort (som är ett häfte med rabatter i hela Malmö på toppensaker). Med hjälp av detta har jag sparat över 500 kr på saker som jag ända skulle köpt/gjort. Detta gjorde att jag bestämde mej för att köpa det nya som börjar gälla denna veckan. Hittade en liten talong som jag rivit ut någon gång där det var rabatt på ett kort. Läste inte utan slängde genast ner det i plånboken innan jag och Jimmie åkte till Triangeln innan. Hade för mig att det var 50 kr rabatt eller så.

Jag och kvinnan i kassan:
Jag: Hej, ett City Kort tack.
Hon: Det blir 100 kr.
Jag: Jag har en sån här med. (Lämnar över talongen.)
Hon börjar plocka fram grejerna och skriva ut kvitto. Lämnar sedan över en packe med Citykortet, ett kvitto och en femtiolapp överst.
Jag tar tveksamt emot det och säger långsamt "Tack..."
Jag börjar gå, tittar snabbt på Jimmie och säger "Gå, bara gå..."

Vad hände? Vad missade jag? Trodde hon att jag lämnat fram 100 kr och gav mej växel? Gjorde hon helt fel? Mest troligt. Men man vet aldrig. Jag litar ju på att hon gjorde rätt, eller. Eller vad skulle du gjort?...

26-27 februari:

Jehovas var precis och plingade på min dörr. Men inte tänker jag öppna, inte.

Citat från lärare: "Ni ska ju inte lära er något idag."
Klassen tar det som ett skämt och börjar skratta.
Läraren: "Varför var det kul?"
Därefter kom en utläggning om definitionen av att lära. Att vi inte lär oss något på en föreläsning utan genom att själva göra. Ja men varför tvingas vi då genomlida dess långa föreläsningar till dödagar?

En dag satt jag djupt försjunken i en bok då jag snubblade över ordet "formlös" där det i sammanhanget gällde ett föremål. Det jag undrar är hur ett foremål kan vara formlöst? Allt som "är" är en form. Eller?

Klart, vem skulle inte vilja ha en tallrik Full English Breakfast på sitt huvud?

Enda fördelen är väl att han, förhoppningsvis, har nog med hårväxt för att låta det växa över om han vill.

Men snyggt när han blir gammal, skrynklig och skallig.

Då kanske de stekta äggen ligger som missbildade horn i pannan...

25 februari:

Ja, det är en rapport som jag nu ska skumma igenom. Spännande eller vad? Synd bara att jag vid en första (och andra) anblick inte förstår vad det står och har problem med att uttala orden. Hoppas bara att den handlar om det jag söker så att det inte är förgäves.

24 februari:

23 februari:

22 februari:

Jag spenderade en bit av förmiddagen med att radera meddelanden från min telefon, om någon skulle undra. Var några hundra för många kände jag.

Tråkigt, alla verkar inte kunna se bilderna jag la upp igår. Har fixat kvalitén nu så jag lägger upp de nya lite senare.

21 februari:

19-20 februari:

Nu har jag blilvit runtskjutsad av snällaste Jimmie och har sökt sommmarjobb på elva ställen på Stenalyckan och Eurostop. På Dressmann blev de väldigt glada för de behövde visst folk! Gott. Men hoppas fortfarande mest på tryckeriet och att de har underbart bra skiftgång. Hoppas lite åt mej du med.

Hade den absolut softaste tågvärden när jag åkte ett SJ-tåg igår. Han var den mest energiska och roligaste tågvärden jag träffat, vilket var bra då han efter varje station fick informera alla nya resenärer om att de hade ett tågset mindre med sig så alla skulle inte få plats utan fick gärna ta buss från Hbg direkt till Gbg.
Ett axplock av vad den muntre mannen sa i högtalarna:

"Hejsan, hejsan, alla små flickor och pågar."

"SJ är lite kända för sina förseningar. Så är det någon som vill skälla lite?"

"Jag kommer ut nu så kan ni skälla eller göra som ni vill på lilla Lasse."

"Hinner jag inte genom tåget så puss och kram på er!"

"Och känner ni för att skälla lite så får ni gärna ta i, jag är på gott humör!"

Gissa vad detta innebar? Att alla som i vanliga fall hade skällt och varit arga nu började skratta lite istället. Det är så man tar hand om missnöjda passagerare. Det är allt som behövs.

18 februari:

Återigen söker en Anette i Falkenberg en person som för 100 kr handlar åt henne imorgon. Ingen som vill tjäna lite pengar? Klicka här

Efter en ultimat dag i skolan är jag pigg som en lärka och gladast i stan. Eller så vaknade jag (efter att visst ha snozzat en stund för länge) med en suck, släpade tillslut mej ut genom dörren (tills jag började springa efter en blick på klockan). Dagen har förflutit som i en dimma. Det vi gjorde imorse skulle någon utan problem kunna övertala mej om att vi gjorde igår. Jag har suckat mej igenom 2 timmar rapportskrivningsföreläsning, 2 timmars infosökningslektion, 1 timmes lunch, 2 timmars seminarium & 2 timmars gästföreläsning. Synd att det bästa låg på slutet för där satt jag längt fram och försökte övertala min hjärna om att inte gå i viloläge än. Fyra timmars sömn, sedan långdag, någon vill se hur stark jag verkligen är...
Många säger att vi inte har något att klaga på när vi suckar över skoldagar som är över 4 timmar. Men tro mej, det är inte samma sak att jobba själv med någgot man kan som att sitta och lyssna på en föreläsare i timmar i sträck.

17 februari:

Inatt drömde jag en härlig dröm. Jag är inte den som brukar, eller någonsin har, drömt att jag flyger, men inatt hände det. Jag flög dock inte helt fritt, utan i ett litet flygplan som styrdes av mina kusiner Jocke och Robin. Jag och min bror satt bak och njöt av den totala frihetskänslan. Det var helt underbart! Det bästa var när de steg så högt att jag såg mer än vad som är möjligt. Jag började upphetsat skrika: Jag ser frihetsgudinnan! Och jag ser eiffeltornet! Jag ser frihetsgudinnan och eiffeltornet samtidigt! Då, just då, var jag den lyckligaste människan i världen.
Snackan om besvikelse när jag vaknade upp och insåg att jag aldrig hade flugit eller sett varken frihetsgudinnan eller eiffeltornet nyligen, ännu mindre båda på samma gång. Men det höll mej ganska glad ändå. Hoppas på en repris inatt...

Bolaget Virgin Atlantic frågade 3 000 av sina anställda om de vanligaste frågorna från passagerare.

Då slank också några minst sagt bisarra frågor med bland alla allmängiltiga frågor.

Som:

– Finns det en McDonald ombord?

– Kan ni be kaptenen att stoppa turbulensen?

– Kan ni inte sänka ljudet på motorerna eftersom de väsnas så mycket?

– Kan jag få öppna ett fönster?

– Var i planet ligger barnens lekplats?

Virgin Atlantic tyckte att det var på plats att göra en 9-i-topplista över dumma frågor till personalen.

Den blev som följer:

1. Kan jag ta tåget från Fiji till Nya Zeeland?

2. När avgår klockan tre-färjan?

3. Mitt pass har gått ut, kan jag få ett nytt när jag kommer till London?

4. Kan jag ta ut australiska dollar i en internationell bankomat?

5. Behöver jag använda mitt riktiga namn på flygbiljetten?

6. Vad heter huvudstaden i Europa? Vad heter Afrikas huvudstad?

7. Hur är det möjligt att mitt flyg som lämnar Sydney klockan tio på förmiddagen gör att jag landar klockan tio samma förmiddag i Vancouver?

8. Hur många limpor cigaretter kan jag ta med på min bilsemester i Queensland?

9. Behöver jag pass till Hamilton Island (australisk ö) eftersom jag flyger över havet?

Ja, och så var det han eller hon som frågade:

– Är Aruba med i EU?

Ovanstående text är hämtad från aftonbladet.se

Något störande att min vackra Mighty Mouse plötsligt vägrar scrolla neråt, mitt i läsningen av två långa rapporter. Den scrollar snällt upp, men inte ner. Vad göra, vad göra?

16 februari:

Idag fick jag lite positiva utlåtanden från min massör som vid mitt förra (första) besök lät minst sagt förvånad över att jag alls har levt och rört mej. Jag har ju inte lite fel på min kropp (de flesta hänger samman med att mina ben var olika långa från cirka 8 till 20 års ålder.) och stress. Knutorna som hade bosatt sig permanent som två stora bomber på mina axlar chockerade henne visst lite. Huden var så spänd över att jag inte fattar hur de som bygger muskler klarar det, ganska otrevligt kände jag. Jag har haft dessa kära knutor på axlarna i cirka tio år, vilket är ungefär så länge jag kan minnas sådana väsentligheter, och trodde att jag bara var lite felbyggd, men att de skulle vara där. Döm av min förvåning när jag efter förra besöket kände att höger axel var mjuk och inte gick upp som en kulle. Idag hoppas vi att även knutorna i vänster axel, skuldror, ryggrad, stuss, nacke och sidor har gett med sig lite.
Smärtan överstökad för en vecka framåt, tack för det.

15 februari:

Nu undrar jag för tredje gången med samma brev hur jag ska göra. Tjejen som bodde här innan mej har adressändrat, men uppenbarligen inte begärt eftersändning. Det innebär att jag ständigt får hennes post. I början fick jag brev och tidningar adresserade till henne flera dagar i veckan, men då var det bara att lägga dem i närmsta postlåda så var de borta sen.
Senaste tiden har antalet brev minskat, men nu har jag ett som jag inte blir av med. Först la jag det på lådan som alltid, men det kom tillbaka. Då skrev jag "Fel adress" stort, understruket med en blå bläckpenna.
Tror du itne att jag fick tillbaka det idag ändå? Men snälla rara postmänniskor, kolla gärna en gång till om hon har en annan adress innan ni skickar det till mej igen!

Frågan lyder nu: Vad gör jag med det denna gången? Det är längesedan jag först fick det nu, så jag börjar bli lite stressad. Är på ett sätt inte mitt problem, men jag kan ju inte direkt lägga mitt eget ansvar åt sidan. Sånt ligger inte alls i min personlighet.

14 februari:

I går firade jag och min underbara kille Jimmie vår femte Alla Hjärtans Dag. Ett par dagar för tidigt, men vad gör man inte om det är för många mil i vägen den rätta dagen?
Vi gick till en restaurang på Lilla Torg och sedan gick vi på bio och såg The Tourist. Mycket mysigt, men vad hade inte varit mysigt med den mannen?

Som att inte detta räckte fick jag några fina presenter med, bland annat det snällaste; Kola-kakor som han bakat för att jag för ett tag sedan sa att jag var så sugen på det. Bättre kille finns inte. Lyckligare än mej kan man omöjligt vara.

Många säger att denna dagen är överskattad, men sen när är det fel att en enda dag om året vara lite extra snäll och umgås med sin käraste? Jag har aldrig förstått de som "bara" överlämnar en bukett rosor eller en chokladask. Visst är det lycka att få det, men det är ändå att faktiskt få vara lite själva och ha det trevligt utan allt vardagligt denna dagen handlar om tycker jag. Så ni som inte tänkt uppmärksamma morgondagen; Tänk om! Det behöver inte kosta eller vara storslaget. En fika, en färdig middag när den andra kommer hem, ett gemensamt bad, barnvakt, vad som helst som skiljer sig från den vardagen vi ändå får för mycket av.

Dagens app-tips: Angry Birds Alla Hjärtans Dag.

12/13 februari:

11 februari:

Att äta pannkakor utan mjölk till var som att skriva men en penna utan bläck; Meningslöst och ytters otillfredställande.

Jag gjorde ett test som skulle visa vad jag hade för personlighet och vad jag borde välja för yrke. Beskrivningen är slående. Faktiskt. Yrkena kanske inte lika.

Prova själv här

Hantverkaren

Du gillar att göra saker, inte att prata om dem. Du har ett sinnelag för hur tekniska prylar fungerar och har lätt att lära dig nya saker. Du tycker om att arbeta med händerna och tillverka färdiga produkter. Du är en mästare på praktiska prylar, och är först med att anmäla dig om någon behöver en extra hand.

Yrken som passar dig:

• Ljudtekniker

• Arkeolog

• Byggarbetare

• VVS-tekniker

• Djurskötare

• Tv-reparatör

• Kock

• Brandman

• Bussförare

• Långtradarchaufför

• Parkeringsvakt

• Vaktmästare

• Ballongflygare

• Bagare

• Ingenjör

• Slöjdlärare

• Trädgårdsmästare

• Bilmekaniker

• Elektriker

• Ambulansförare

• Ordningsvakt

• Brandingenjör

• Flygledare

• Kiropraktor

• Veterinär

10 februari:

Igår fick jag en smärre chock på bussen. Jag satt i bakre änden av en dragspelsbuss men uppfattade snart lite tumult från främre delen. En prydlig dam i 60-årsåldern, busschauffören samt en annan kvinna diskuterar högljutt. Bussen stannar utmed vägen damen går (tillslut) skrikandes av bussen. Innan dörrarna stängs hör jag förskräckt hur den 60-åriga damen skriker: "Fucking jävla busschaufför!"

Jag är ju inte den som är den, men passar det sig verkligen att en pensionär (cirka) ska 'ta den tonen' mot en busschaufför med det ungdomligaste uttrycket hon kunde komma på. Naturligtvis ser jag både det felaktiga i att skrika på någon som i sitt arbete utfört ett smärre, mänskligt misstag samt i att svära åt den samme på ett högst olämpligt sätt för vem som helst, men speciellt för en kvinna i den åldern. Nog är det alltid pensionärerna som blänger på ungdomar när de uttrycker sig respektlöst mot andra.
Väl framme vid nästa hållplats springer chauffören smidigt runt i bussen och kontrollerar att alla vissa stoppknappar fungerar. Väl framme vid mej ser han min Metro som jag strategiskt placerade ut på sätet bredvid mej i ett första försök att se till att tidningen återanvänds. Han frågar hastigt om ha får ta den, förvirrat svarar jag "ja" medans jag undrar om han ska utmana ödet genom att läsa tidning nu. Dock visar det sig att han ska hänga den över den främre skylten då den visst inte fungerar. Min tidning kanske räddade dagen för många (men inte för damen).
Kan kan denna gest från min sida vara dagens goda gärning tro?

9 februari:

Idag var det inspelning av det brittiska TV-paret Trinny & Susannah på entré här i Malmö. Det var starten på deras nya program, där kvällens avsnitt kommer heta "Trinny & Susannah stylar om Sverige". Det ska börja sändas om några månader.

Fast jag kom två timmar försent så hade de inte kommit igång, men tillslut så kom de upp på scenen och allt började.

TV4 filmade och de hade stylat om 10 stycken Malmöbor som fick visa upp sig på catwalken och dela med sig av sina livshistorier om hur de blev så tråkiga. Ganska gripande faktiskt.

8 februari:

Massagetid är bokad! Blev redan imorgon. Äntligen blev det av. Hade bara på den 28 på mej och lite press var visst precis vad jag behövde.

Jag är inte så vågad av mej, tråkigt nog. Men idag var jag så vågad att jag - håll i dej - testade ett nytt pannkaksrecept.
Kontentan: "Att våga är att vinna" är djup lögn och jag borde använda mina älskade ca 10 ingredienser resten av mitt liv, alltid bo i samma stad, träffa samma folk, ta samma buss och se samma TV-program. Eller var detta kanske inte the end of the world? Kanske är det lugnt att äta äckliga, tjocka pannkakor en kväll och ändå vara nöjd över att jag testat ett annat recept och med gott samvete kan använda det bästa av de bästa resten av mitt liv.

(Mest väntar jag med spänning på vad för nytt jag kan testa på imorgon och se om det kan få ett bättre slut.)

Äntligen har svaret kommit på typografihemtentan. Gokänt fick jag så nu försvinner den ännu längre bak bland mina tankar och landar bland barndomsminnen, dåliga TV-serier och tråkiga lektioner...

Man kan gilla Nutella, men att ha en tatuering, på låret dessutom, det är att vara besatt.

Hoppas att det var ett vad.

Man kan ju inte mer än älska sina lärare och systemet när hela båda klasserna dyker upp på dagens enda föreläsning klockan tio och de har ställt in den utan att meddela oss. Läraren var inte ens sjuk eller något annat oförutsägbart, han var i Stockholm.

Extra härligt när jag vaknade upp klockan åtta med dundrande huvudvärk efter ännu en dåligt natts sömn (jag skyller fortfarande mest på det fruktansvärt hödljudda kylskåpet). En sån härlig huvudvärk som gör att när du vänder på huvudet lite för snabbt så måste du vänta lite på att hjärnan ska sluta slå som en gong-gong i skallen.

7 februari:

Ja, tjejer gillar när en kille klär upp sig, och när han klär av sig.

Men en så märklig kombination som denna är inte rätt.

5/6 februari:

Till alla Windows-lovers: Detta är inget tips på nästa tatuering, endast ett exempel på två dåliga sådana. Men att kunna visa att man tänker utan att behöva göra mer än skjuta fram armen är kanske väldigt användbart?

4 februari:

.

... fattig Östermalmsdam?

Hedvig Eleonoras församlings stiftelser fick problem: det fanns för få riktigt fattiga och behövande äldre kvinnor i stadsdelen Östermalm i Stockholm. Och de som fanns fick hjälp av kommunen. Efter en modernisering av föreskrifterna får pengarna nu gå till behövande i hela Stockholm.

... konfirmand utan skor?

Svenska kyrkan har haft otaliga gamla stipendier som riktat sig till behövande, till exempel konfirmander, som i takt med samhällsutvecklingen fått ändrade villkor – och skor.

... hantverkare med nykter fru?

Wingeska stiftelsen vill stötta ”fattiga och orkeslösa av hantverkare eller sådana, som endast har försörjningsrätt, och deras hustrur, vilka varit och är nyktra ...”.

 

... rågat smart lärare?

Stiftelsen Alreikska donationen uppmuntrar lärares förkovran ”motsvarande det beräknade värdet av 25 tunnor råg och 25 tunnor korn”.

 

... nyfödd och naken?

Stiftelsen Hilma och Nils Arvedsons Fond i Karlstad fastslog 1918 att avkastningen skulle användas till ”beklädnadsbidrag á femtio kronor stycket till hvarje barn som hädanefter födes i bolaget anställd arbetares äktenskap”. Ändrades till att gälla före detta anställda och för ett vidare ändamål.

 

... arbetare från bryggeri?

Valentinska understöds- och semesterhemsstiftelsen har fått bekymmer: eftersom Sundsvallsbryggerier AB inte längre existerar finns det inga anställda eller anhöriga att skänka de fyra miljoner stipendiekronorna till.

 

... Vittsjö-bo utan julkläder?

Anton Anderssons stiftelse för beklädnad av fattiga barn vill ”vid juletid bekläda intill tjugo fattiga barn tillhöriga Vittsjö kommun”.

 

... husa och mamma?

1878 års stiftelses ändamål vill ge ekonomiskt stöd åt ”... företrädesvis kvinnor som antingen hava vårdnaden om barn eller länge och troget arbetat hos ett och samma husbondfolk eller har eller haft vårdnaden om föräldrar eller andra anhöriga”.

 

(Källa: aftonbladet.se)

3 februari:

För sju år sedan fick man lära sig att "blinka in" i en rondell. Då var det det nya. För fyra år sedan fick man lära sig att inte blinka in, bara ut.  I förrgår fick en bekant 500 kr i böter för att han blinkade först vänster in i rondellen sedan höger ut. Han fick inte blinka in. Inte så att de bara var lite fel, det var visst väldigt olagligt. Bra att de informerar om detta. Ännu bättre att de bötfäller folk som gör små saker som inte skadar någon istället för att ta de som kör mot rött eller 60 på 30-väg. Visst tänker du nu att det ena inte utesluter det andra? Men inte ens polisen kan vara på två ställen samtidigt.

I måndags påträffade jag av en slump ett sommarjobb i Halmstad som skulle passa mej perfekt och som skulle kunna påverka min framtida karriär på ett positivt sätt. Sista ansökningsdag var den 13 februari. Jag väntar på att Jimmie ska komma med en router på fredag så att jag kan få igång min skrivare innan jag kan skicka ansökan (ska scanna intyg, sen maila).

Problemet är nu att idag var annonsen borta! Den fanns där igår men inte idag. Vad gör jag nu?! Ska jag bara söka så fort jag kan eller borde jag ringa och fråga vad som hände? Självklart kommer jag inte ringa, men borde jag?

2 februari:

Jag och min kusin Matilda är på tok för lika varandra och har alltid lika dåligt inflytande på varandra. Så när hon var och hälsade på mej i Malmö och vi var och shoppade gjorde vi (som vanligt) inte riktigt som alla andra. Vi börjar alltid med att hitta de fulaste kläderna och jag, den äldre och förståndige kusinen, får alltid henne att prova dem. Så här har vi Malmös vackraste outfits.

En gul sparkdräkt i storlek 8-11 år med röda detaljer.

Det gula mönstret syns tyvärr inte, men tänk små fyrkanter i olika gula toner.

Lite posande som hon ju är så bra på. Rätt storlek eller hur var det?

Top Model nästa?

En knallrosa stickad tröja (färgen görs tyvärr inte rätta på bilden) med silvriga,

tajta jeans med dragkedjor nertill. Snyggt ihop eller vad?

Lite skrattretande var det allt. Färgen på tröjan var så galen. Här ser den bara blek ut.

Vi kunde inte låta bli att skratta lite när hon provade, jag fotade och sen såg jag en som jobbade där komma in i provrummet med just den knallrosa tröjan. Men det är ju den underbara kombinationen av tröjan och byxorna som gör den snygga helheten.

 

 

Att man kan älska spindlar så mycket att man vill ha den äckligaste och största på sig alltid.

Det är bara helt oförståeligt.

Som att det inte räckte så var den ju galet ful och borde inte sitta mitt på magen. Snyggt när han blir gammal och tjock. Skadeglädjen skiner igenom... Som alltid.

1 februari:

31 januari: