mickamytwocents

Har varit på IKEA idag. Köpt fina och praktiska saker till min nya lägenhet. Japp, har fått lägenheten idag! Den var superfin, mycket finare än jag trodde. Bilder kommer när jag äntligen ska ha min dator.

Jag har fruktansvärt dålig erfarenhet av trappor. Både på upp- och nedgång. Antingen missar jag ett steg, glider smärtsamt ner på nästa på fotsulorna, ramlar, tror att nästa steg är det det inte är eller lyckas misslyckas på något annat sätt. Detta kan bero på att trappor är i min värld ett nödvändigt ont för att spara plats på jordens yta. Jag gillar helt enkelt inte trappor. De vill inte mej väl. Visst, jag får skylla mej själv när jag springer upp jämt eller inte tittar på stegen när jag går upp, men inte har jag väl så mycket energi över att jag kan göra det varje gång?

Denna oförenlighet mellan mej och trappor har fått en mycket intressant men föga givande bieffekt. Något jag trodde (och fortfarande itne kan sluta tro) är att detta är något som händer alla med jämna mellanrum, men efter att frågat runt lite har jag insett att så inte riktigt är fallet.
Det jag talar om är "det försvunna trappsteget" som ibland infinner sig på gränsen mellan sömn och vakenhet. När man ligger och håller på att somna, börjar försvinna bort, men obarmhärtigt rycks till vakenhet då man under en millisekund av dröm ser hur man missar ett trappsteg påväg ned för en trappa. Då faller man ca 20 centimeter innan man landar på nästa trappsteg. Detta resulterar i att du vaknar till (innan du trodde att du hade somnat) av att du sparkar till med ena foten i fallet och rycker lite i hela kroppen. Ungefär som när du lyfter ett mjölkpaket som du trodde var fullt men som var tomt.

Av någon anledning så händer detta mej mer eller mindre ofta. Ibland byts trappan ut mot en dörr som smäller igen precis framför mej så jag får rygga bak lite. Men trappan är visst min hjärnas favorit. Hjälper inte heller att jag har en snabb reaktionsförmåga som mer är till skada än nytta. Rycker mer då.

Är det verkligen bara jag som upplever trappan och dörren? Eller finns det fler liknande saker som händer er andra?

"Jag är en oerhört bestämd person. Det är bara mina hårtoppar som är lite kluvna."
- Okänd

Första dagen i nya skolan är över. Tur att man fick börja sent. 13.15 började uppropet. Då hann jag fixa mej i långsam takt, sova ut, äta och ta mej dit på inte inte alltför planerat sätt. Men blev en buss ut till Västra Hamnen, satt hela resan och försökte komma på när jag skulle hoppa av. Fanns ingen karta över linjen just där jag satt, så vad gör man? Efter att vi stannat på Centralen (visste att det låg nära) där det gäng folk hoppade av så flyttade jag mej några rader framåt och hoppades kunna läsa linjekartan. Men det var verkligen precis, precis så att jag inte kunde läsa vad där stod. Blev att jag hoppade av en hållplats försent, men gjorde inte så mycket.

Hittade salen och fick möta mina ca 60 nya klasskamrater och lärare.

Sedan skulle jag se om jag kunde få nycklarna till min nya lägenhet så att jag äntligen skulle få se den. Även fast jag frågade mannen på Skånetrafiken när jag var där vilken buss jag skulle ta så blev det strul. Den han sa verkade inte vara den bästa, men om någon sagt vilken buss du ska ta så vill du ju inte strunta i det för att sedan hamna fel?

När jag väl tagit bussen han sa började funderingarna igen, var ska jag hoppa av? Men denna gången satt jag som tur var vid den enda linjekartan i bussen. Synd att inte ens områden är utsatta där bara. Men jag hoppade av vid rätt hållplats! Rakt utanför mitt blivande hem. Som råkar ligga väldigt nära den gallerian jag gillar så mycket, "entré".
De hade nyss stängt så jag fick inte mina nycklar, fick bli en sväng på entré istället.

Sedan kom återigen frågan om bussar. Men smidigt nog undvek jag den genom att gå med mina onda fötter tillbaka till mitt tillfälliga hem hos min syster.

Men den stora frågan är: Varför finns det bara en linjekarta i varje buss? Och inga "turist linjekartor" som man kan ha i fickan? Och inga områden eller fler punkter att kolla efter på dessa hopplösa linjekartor? Men det kanske kommer. Vi nya Malmöbor och turister behöver det.

Ikväll har mitt Malmöliv börjat. Efter lite krångel och tågresor så kom jag fram till min systers lägenhet som jag snällt nog får sova i denna veckan. Imorgan ska jag på upprop i skolan. Där börjar allt på riktigt. Jag får se lokalerna där jag ska spendera all min tid de närmsta tre åren, får även träffa mina nya lärare och min nya klass. Om jag har en väldig tur så får jag min lägenhet imorgon med.

Kan det vara mer spännande?

Idag drar mitt första inredningsuppdrag igång. Jag ska inreda en viss Jens (och lite Idas med) lägenhet. Idag blir det dit för att reka, bestämma färger och sen en sväng till JYSK för lite inköp. Imorgon blir det GEKÅS där allt smått såsom dukar, gardiner, ljusstakar, lampor mm ska köpas. När det blir IKEA för möbelinköp är nu den stora frågan. Men som jag har sagt till Jens 3 gånger nu: Det är de färgstarka detaljerna som gör det!

Så tömde jag tvättmaskinen och förberedde mej för upphängningsproceduren i torkrummet. Såg att det utmed gummilisten i maskinen låg ett par fågelfrö (om det nu är de med svart/vita skal). Märkligt tänkte jag och gick och slängde de dränkta fröna.

Hängde sedan upp tvätten. När jag var på det sista småplocket så ramlar ett par frön till ur. Men vad gör de här, tänkte jag. Inte är det vi som går omkring med sånt. När jag sedan hängt upp allt så får jag ju plocka upp de fallna fröna, vill ju inte att de ska tro att det är vi som sprider frön i tvättstugan. Då ser jag att det har hamnat frön lite överallt i hela torkrummet. Får sopa upp och det blev en hel hög.

Så de som har tvättat innan oss har antagligen haft fickorna fulla med fågelfrön, men glömt det och sedan tvättat byxorna. Men att de inte fick alla frön själva är lite konstigt. Så tack, kära granne, tack.

Första dagen utan bil på länge och jag känner mej direkt helt handikappad. Okej att det mest är regnet som ställer till det, men hur gjorde man när man var liten? Buss? Föräldrar? Kommer säkert inte utanför gården idag.

Önskar att jag fick en bild på den fina "brandbils-fyrhjulingen" som passerade oss i dagarna. Eller kanske blir "brandfyrhjuling"? En fyrhjuling lackad som en brandbil med en brandman och fyra brandsläckare var det i alla fall. Försökte hitta en bild men det gick inget vidare. Du får fantisera ihop det själv.

Just nu är det mycket som ska fixas, göras rätt och kommas ihåg. Lite för mycket för att jag själv ska hinna med känns det som ibland. Men helt plötsligt är det nästan inget som jag kan göra just nu. Avsatte denna dagen till att gör allt men inte gick det så bra. Det jag pratar om är detta:

• Tid för överlämning av lägenheten skulle bokas. Jag ringde, då sa de att det bara var att dyka upp. Men skriv inte att man ska ringa och boka tid då...
• Adressändring skulle göras. Men inte heller där fick jag något gjort. Det lägenhetsnumret han gav mej när jag ringde saknade en siffra så då gick det inte. Får ta det när jag kommit dit.
• Hemförsäkring + personförsäkring ska tecknas. Ska välja mellan "Allriskförsäkring" och "Privatolycksfallsförsäkring". Vilket ska man ha? Står naturligtvis inte vad de olika innefattar för skydd. Dra lott kanske? Får vänta tills jag kommer ner och kan fråga...
• Beställa bredband. Skulle göras på plats.
• Beställa "TV" (åtkomst till kanaler). Inte så svårt att gissa, också på plats.
• Boka resa ner på söndag. Har fått höra att Swebuss express är mycket billigare så skulle boka. Men Öresundstågen kostar visst precis lika mycket. Och är bättre då jag inte blir åksjuk där. Men får vänta med att boka tills Jimmie kommit hem så vi kan bestämma vilken tid som blir bäst.

Som tur är så får vi litteraturlistan första dagen. Så allt det som brukar strula till sig med det får vänta en vecka.

Det enda jag faktiskt verkar få gjort idag är att tvätta. Om jag orkar mej iväg i blåsten så kanske även en tur på Eurostop.

Vi körde på Laholmsvägen i Halmstad, du vet den med alla trafikljus. Ser då en man med en bil som inte har det så roligt. Hans bil har lagt av, uppenbarligen utan någon chans till uppvaknande för han har börjat att på egen hand flytta bilen. Den hade stannat strax efter en busshållsplats. Men där fick den visst inte stå, och inte heller vid vägkanten där den stannade. Så den stackars mannen gick jämte bilen och puttade samtidigt som han styrde med andra handen.
Det otroliga med detta var att det såg ut som att han puttade (hela tunga bilen, själv, ) utan mål. Det fanns inget litet bra ställe att ställa bilen på tllfälligt. Då kom tanken; han kanske puttar den till nästa korsning. Men den var cirka 500 meter bort. Så han skulle nog putta sin bil själv i 500 meter. Sedan ställde Jimmie en självklar men observant fråga: "Ska han stanna bilen i korsningen då om det blir rött?" Ja, det ska man väl, eller? Men kul ändå.

Lördagen blev inte som planerat, men det är väl då man har som roligast? Nu var det i alla fall så!

Hämtade Ebba på stationen i Halmstad en timme efter att jag lämnat av Jimmie på Roxette.
Vi åt kladdkaka, drack vin, fixade mej och pratade massa. Att dricka vin var förövrigt inte det lättaste. Jag hade en flaska rosé som jag hade för mej hade skruvkork. Men tror du att den hade det? Såklart inte. Och tror du att vi hade vinöppnare av något slag? Nä, varför skulle vi det. Men Ebba sa att det kunde gå att öppna med kniv. Så hon stod där och kämpade och kämpade. Efter att hon hade gett upp tog jag kniven och körde ner den i korken och vred om. Inte djupt nog, testar igen. För djupt! Korken åkte ner i flaskan med ett "plopp" och rosévin skvätte över hela mej (och självklart i mina ögon, som målsökande missiler). Men det var det värt. Sen fick vi vin.

Senare dök min kusin Matilda och hennes trevliga vän Frida. Vi försökte oss på karaoke men det var inte riktigt vår grej, så vi roade varandra på andra sätt.

Sedan bar det i all hast iväg till bussen mot stan. Den vara sen och tur var väl det, för det var vi me.

The Corner är ett trevligt ställe så där hängde vi hela kvällen. Mötte upp pojkvännen min, och hann in precis innan de började ta betalt. Sen dansade vi natten lång och hade riktigt kul.

Kvällen slutade med pastavagnen, barfota spring genom staden med Ebba som skulle hinna med bussen, och sedan en lång vandring hem barfota. Tog en timme och gjorde ont, men Jimmie fick bära mej lite så det gick.

Idag när jag gick i affärer i Halmstad så upptäckte jag en märklig sak. Laptopväskor har blivit så accessoar-stämplade att de numera säljs i vanliga klädbutiker. En modell såldes på VILA, en annan på Nordic Safari. På BIKBOK fick man en datorväska om man handlade för över 500 kr.
Vad har hänt?

Såg Mythbusters igår. Fick reda på några intressanta saker. Bland annat att kvinnor som fått barn tål smärta mycket bättre än män.

Men det roligaste var att man faktiskt tål smärta längre om man svär.
De testade på följande vis:
5 försökspersoner fick stoppa ner handen i ett bad med is. Det gör, som folk kanske vet, fruktansvärt ont. De fick inte lov att svära utan skulle upprepa fem förvalda neutrala ord. De höll ut så länge de bara kunde. Nästa omgång fick de lov att svära så mycket de ville. Denna gången lyckades alla uppnå ett bättre resultat (utan att själva se en klocka).
Så ni som säger att det inte finns någon mening med att svära när man skadar sig: Helt fel, det hjälper.

Nu är allt bestämt! Jessica kommer nästa fredag och så ska vi ha en riktigt bra helg i Falkenberg! Första Falkenbergs-helgen för henne och sista för mej (typ), så den ska allt bli bra.

Så, vem har förfesten from hell på lördagen?

Fick reda på en kul sak igår, nämligen att kungen (ja, vår käre konung Carl XVI Gustav) bodde på Pallas Hotell på Västra gärdet i Falkenberg för några veckor sedan då han följde STCC-tävlingen i Ljungby där hans son Carl Philip deltog.

Män i kostym hade setts vandra runt på gatorna, men ingen visste vilka de var eller vad de gjorde där. Det hölls tyst om hans boende tills han hade åkt hem. Anledningen till det något otippade boendet sägs vara att de självklara valen (Grand Hotel, Elite Hotel Strandbaden) skulle blivit bevakade av press och människor som vill se kungen. Därför valde de ett hotell där ingen skulle leta efter honom och de såg till att hålla tyst om det.

Det roligaste tycker jag var att han hade varit ute och promenerat på Västra gärdet. Han hade förklätt sig i keps, solglasögon och en rutig skjorta, men måste ju sett kul ut med kostymklädda säkerhetsvakter som gick runt om. Även om de sägs ha gott på behörigt avstånd för att inte väcka uppmärksamhet.

Var tredje britt sover med en nalle enligt Aftonbladet. De säger också av 15% av männen berättar hemlisar för nallen. Vart är världen och alla vuxna människor påväg?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7627992.ab

Om exakt 13 dagar ska jag vara påväg till min nya skola för upprop. Jag kan säga att jag är sådär lagom väldigt nervös. Den här gången gäller det inte någon liten kurs, det är början på min tre år lång utbildning. För några veckor sedan när allt började bli verkligt drömde jag några mardrömmar om att jag kom försent till första dagen. Men det var inte så harmlöst som det låter. En dröm var att jag insåg att jag var sen, så jag sprang över ett övergångsställe. Då tvingades en bil tvärnita. De blev så arga att de ställde sig med bilen framför mej, sen lutade sig tre män ut genom fönsterna och började sjuta ner mej med automatgevär. Hela min kropp fylldes med kulor och jag trycktes sådär film-aktigt bakåt lite för varje skott som träffade mej. Lite jobbigt. Men jag vaknade med ett ryck och insåg snabbt att det bara var en dröm. Skönt med de dåliga drömmarna som man bara kan skaka av sig direkt. Värre är det med de som håller sig kvar och gör dej ledsen eller arg långt in på dagen.

Men snart börjar nog drömmarna igen. För nu är det ju bara två veckor kvar...

Nu luktar hela vår lägenhet Jenka-tuggummi! Mysigt värre. Var problem med vasken, så fastighetsskötaren kom hit. En soft kille i kanske 30-årsåldern, full med tatueringar och en ring i näsan. Han säger alltid så härliga grejer. Idag var det ett plötsligt utbristande av : "Gillar du Jenka?". "Ehh...jao....?"

Han hade något medel som man häller i vasken som luktar precis som Jenka. Gott. Hoppas att det fungerar med.

Sitter här med radion på och hörde programet "Chans till romans". Någon ringer Mix Megapol och vill gå på date med någon de inte vågar fråga själva. Så rings den personen upp i direktsändning och får två val: Gå på daten och få allt betalt eller tacka nej och få 500 kr.
Denna gången var det väldigt känsligt, det gällde två nära vänner som kännt varandra i 10 år där hon senaste åren börjat få känslor för honom utan att våga visa det. Tänk vad jobbigt att riskera att förlora sin bästa vän sedan 10 år om det går fel, mycket på spel.

Han rings upp, blir mer chockad än folk brukar bli. Sedan gör han det otroliga - han säger nej. Jag tänker alltid att även om de inte är intresserade så säger man väl inte nej till en trevlig betald middag om människan inte är helt odräglig. Men han gör det. Så illa.

Jag har efter den underbara lördagskvällen den största mest groteska blåsa på min ena stortå! Ganska lugnt i övrigt, men just på detta ställe verkar det ha gått illa.
Vad ska man göra? Går omkring i flip-flops nu så den inte ska gå sönder, men den kan väl inte bara sjunka undan väl? Hjälp! Kan inte gå i flip-flops.

Ikväll är det äntligen dags! Även om inget alls blev som jag tänkte så ska jag ha förfest i vår lägenhet i Halmstad och sen ska vi gå ut. Vi blir bara fyra, men vad gör det så länge vi han roa oss?
Sen ska vi ta oss in till stan och gå till The Cornetr. Där möter vi upp gänget som har firat Saras födelsedag och så kommer Jimmie som då har varit på Roxette.

Vi kommer att ha en toppenkväll!

Foto Jessica Svensson (Vinnare av bästa bild i tävling)

"Glöm kärlek. Jag faller hellre i choklad."
- Okänd

Allt ska man hinna med på semestern. Alla ska man träffa (gärna flera gånger), föräldrar ska hjälpas, hemmet ska fixas, bilar ska lagas, saker ska köpas, ställen ska besökas och så vidare. Men visst kommer vi ihåg att ta några dagar till att bara slappna av, gärna på stranden? Om vi hinner. Om det ska hinnas så är det i slutet på semestern, och då är det väl aldrig sol. Så kommer folk tillbaka till jobbet, inte utvilade, utan mer stressade då familjen inte hann besöka moster Edit i Umeå och för att barnens nya sovrum inte blev klart så de nu får dela säng med föräldrarna.

Hinner folk egentligen varva ner och bara slappna av på semestern? Alla verkar stressa som dårar och ha mer att göra än vanligt. Frasen "det vi inte hann i julas" har yttrats mer än en gång.

Tre veckor sammanhängade semester har forskare kommit fram till att en människa behöver för att kunna släppa arbetet helt och slappna av. Men då har de inte räknat med att de tre veckorna spenderas med att måla huset, bygga altan, köra 50 mil enkel resa med bilen full av ungar för att hälsa på galna släkten, med mera. De har nog räknat med något orealistiskt som att de tre veckorna spenderas med att ligga på stranden i strålande solsken, grilla med vänner på kvällarna, sova länge och allt annat som hör en sommar till.
Forskningen gällde hur lång tid man behövde för att inte tänka på jobbet och om de som lämnades med ansvaret klarar det, men ändå.

Ikväll blir det popquiz på Harrys i Falkenberg. Ska bli kul. Undrar vad det är för tema...

Idag har vi vandrat på fina Galgberget i Halmstad. Jag var ute och gick där för ett tag sedan och råkade, på grund av ett cykellopp, gå in i barr-delen med gravar och någon slags grop för döda människor. Skyndade mej då därifrån i missmod. Nu höll vi oss på vackert avstånd och gick istället runt mittendelen. När där inte var ett 50-tal tävlingscyklister som susade förbi i tajta cykelbyxor så gick det fint. Fint ställe det där.

Förstår inte varför det finaste stället i varje stad är där som de förr i tiden hängde, halshögg och brände folk på bål. Högsta punkten eller bara ett fint ställe? Fast i Falkenberg är det ju inte högsta punkten, i utkanten av Vallarna.

Varför kan vi inte ha fina promenadstråk där det inte har stått en galge?

Denna veckan har jag och Jimmie varit sådär duktiga och husliga som man ska vara. Känner mej som en 40-årig hemmafru på 50-talet. Vi har bakat (och ätit) äppelpaj, och idag blev det även en kladdkaka. Jag gillar att ha semester, man orkar så mycket då.

Nu har jag och min bästa vän Jimmie varit tillsammans i fem och ett halv underbara år. Kan inte fatta hur snabbt tiden går. Det har hänt så mycket på hela den tiden. Den är en fjärdedel av mitt liv. Det känns helt fantastiskt.


Jag önskar att alla får uppleva det jag och min man har ihop.

Nu har det varit tyst här ett tag. Men nu är vi hemma igen. Okej, vi kom hem i lördags, men lite semester utan dator har jag avnjutit i min underbara Jimmies sällskap.

Nu blir här tyst i några dagar för vi ska åka till Öland. Några dagar som förhoppningsvis inte kommer att bestå av regn utan av sol! Hoppas!

Jag kom körandes på en 80-väg i Jimmies bil. Såg något komma ut på vägen, det stannade mitt framför mej. Trodde först att det var ett löv eller något som flög över vägen. Men sen såg jag att det var en mus. Och vad gör smarta jag med en överdriven reaktionsförmåga då? Jo, jag väjer för musen. Den: uppskattningsvis 4 cm lång. Jag: I Jimmies stora Volvo. Insåg så fort hjärnan hunnit ikapp att det var dumt, men då var musen redan långt bakom mej. Tror att jag missade den. Pust.

Men hur smart var det? Jag som har för vana att fantisera vidare på ett potentiellt farligt scenario såg framför mej hur musen med uppspärrade ögon undviker att bli överkörd, men att jag sedan sladdar okontrollerat ut i motsatt fil och orsakar en seriekrock. Lätt att förklara för de anhöriga till de skadade "Ehh...Alltså... Jag väjade för en... en mus."

Hoppas att folk inte tar mej på för stort allvar på detta stället. Så fort jag började delge mina tankar bestämde jag mej för hur dessa skulle förmedlas. Jag skulle stava rätt (inte som mina sms som bara består av förkortningar och annat sms-språk), med undantag för "dej"(är för lat för att förändra ett så invant beteende).
Jag skulle inte dränka mina inlägg i smaklösa smilys, så inga smilys alls för att inte besökare ska tro att de hamnat på fel ställe (läs: hos rik, 15-årig, pappabetalar, 1 meter löshårsblond flicka som inte har något alls att säga). Jag ska inte heller skriva ut saker som "hihi", "haha", eller "hehe". Vem orkar läsa det i stora doser?

Det sista men viktigaste: Jag ska inte dölja mitt äkta jag som är en alltför skadeglad och sarkastisk människa. Så allt jag skriver (i princip) är skrivet på ett oseriöst och humoristiskt sätt. Mina fina ord och gammeldags uttryck är inte heller något jag skulle använda i ett seriöst sammanhang, men visst är det som strössel på toppen?

Kom på att det nog är dags att skriva detta nu, innan folk börjar tro att jag är lite bakom flötet, så att säga. Så allt som skrivs bör tas med en nypa salt (är härligt att svänga sig med gamla uttryck).

Nu har vi betämt oss. Blir att ta iPhone och abonnemang på Halebop. De är de enda som inte vill barskrapa oss. Tråkigt att de är de som ha den minsta datamängden innan de begränsar. Men när jag flyttat så har jag ju ändå min älskade Mac att surfa på. Saknar honom. Han vill inte samarbeta med Jimmies Internet så han vilar i sommar.