mickamytwocents

För några timmar sedan fick jag för andra gången i mitt korta liv tillkalla ambulans för en annan persons räkning.

Jag var påväg till gymmet och gick över övergångsstället vid mitt hus på Värnhem. Plötsligt ser jag hur en kvinna som var påväg mot mej en bit längre fram börjar rycka och armarna och benen bara flyger runt. Hon faller efter ett par sekunder och jag ser bara fötterna sticka ut bakom en blomsterlåda. Jag springer fram och hinner undra varför ingen annan går här just nu, överallt finns det människor omkring mej men inte just där runt hörnet på den trottoaren. Jag kommer fram och ser henne ligga och skaka. Hon hade fallit handlöst i marken och landat på mage med armarna bakåt, och värst av allt, med huvudet på kanten av ett stentrappsteg som gick till en dörr. Hon hade alltså utan våra vanliga reflexer landat med huvudet först på kanten av en stentrappa. Jag ropade lite på henne och skakade i henne för att se att hon inte var vid medvetande, jag såg blod rinna. Jag drog direkt upp telefonen och ringde 112.

Jag vet inte om personen på larmcentralen hann svara innan jag insåg att jag inte kunde komma på namnet på gatan. Jag ville inte lämna henne men försökte se om änden på huset hade en skylt, sprang sedan åt andra hållet där två unga tjejer kom gående runt hörnet. I panik frågade/ropade jag "Var är jag? Vad heter gatan? VAR ÄR JAG?". I samma ögonblick kom jag själv på det och sade snabbt Salleruppsgatan 18 innan jag ändrade mej till Sallerupsvägen. Tjejerna följde med mej. Jag satte mej jämte kvinnans huvud medan larmcentralen frågade mej om anfallet höll på fortfarande. Just då slutade hon skaka, "Andas hon?" frågade hon i luren. Några sekunder senare började kvinnan andas så att jag såg att det rörde på sig. Lättnaden var stor. Larmcentralmänniskan sa att vi skulle låta henne ligga som hon gör, att ambulans var påväg, att hon kunde vakna upp och vara förvirrad och att jag skulle få prata med någon sjuk-någonting som jag inte kommer ihåg vad det var. Jag vet inte riktigt vad den människan sa för just då började anfallet igen, och denna gången började hon dunka huvudet i stentrappkanten. Jag kom snabbt in med en hand mellan medan någon frågade mej hur gammal kvinnan var. "Ingen aning hon  liger med huvudet neråt..." En av tjejerna la sin halsduk mellan så jag kunde flytta min hand. Den var nu helt täckt i blod. Det läskiga var att inte veta var blodet kom ifrån, jag såg bara hår och blod som rann och bildade en blodpöl nedanför trappsteget.
Just som jag lade på luren började kvinnan vakna, hon rullade lite åt sidan så hon inte låg med pannan mot kanten. Då såg jag lättat att hon "bara" hade spräckt ett ögonbryn. Hade hon slagit upp ett hål i huvudet eller krossat näsan hade jag nog blivit lite panikslagen. Hon började titta lite och vaknade sakta upp. Hon gnuggade sig i ena ögat för det var fullt med blod som hade runnit ner.
Sedan började hon låta lite, lät som lösryckta bokstävet, jag visste inte om hon kunde svenska (hon hade utländskt utseende) eller om hon bara var för omtöcknad för att få fram riktiga ord. Hon såg orolig ut så jag försökte (trots att jag inte visste om hon förstod mej) lugna henne genom att lugnt säga "Du har bara ramlat, ligg kvar och ta det lugnt. Det kommer några som ska kolla så att du mår bra." Efter flera minuter av "Du har bara ramlat, ligg bara kvar. Dom ska bara kolla på ditt ögonbryn" började jag blir lite orolig att hon skulle försöka resa sig upp och gå iväg. Hon var väldigt förvirrad och förstod ingenting av vad som hade hänt. När hon vaknat upp tillräckligt frågade hon saker som "Drömmer jag?", "Vad har hänt?" och "Vilka är ni?". En av tjejerna gav henne lite papper att torka sitt öga som hon gnuggade oavbrutet men hon förstod inte vad hon skulle göra med det.
Efter vad jag tror var cirka fem minuter hörde vi en ambulans som närmade sig. Jag blev så lättad, jag var hela tiden orolig att hon skulle försöka ställa sig upp för det hade hon inte klarat.
Precis innan ambulansen kom var hon lite med på allt, jag frågade då om hon hade epilepsi. Hon sa ungefär " Nej. Eller inte riktigt, men lite mindre anfall får jag ibland". Ambulansen kom och frågade henne samma sak och frågade mej hur länge anfallet pågått och sånt. De lastade in henne i ambulansen och jag fick lite papper av den ena tjejen att torka mina blodiga händer med. Den andra tjejen var tvungen att gå. Jag torkade kvinnans väska som var kladdig av blod och fick sedan desinfektionsmedel av en av ambulansförarna.

Jag stod kvar lite och pratade med tjejen innan jag lämande ambulansen och den blodiga platsen bakom mej. Hon sa att hon tyckte att jag var så lugn. Om man ska ge sig själv lite credd så kan jag säga att jag faktiskt var väldigt lugn (utom när jag inte visste vad gatan hette). Jag visste vad jag skulle göra; Ringa 112, säga vad som hänt, var jag var, kolla så att hon inte skadade sig mer, se till så att hon inte vaknade upp och fick panik. Jag kände mej faktiskt helt lugn när jag pratade till henne för att hålla henne lugn. Då visste jag ju att hjälp var påväg, att bara ögonbrynet spräckts och en möjlig hjärnskakning, och att hon fortfarande levde. Jag kom till och med ihåg mitt telefonnummer utan problem.
Just när hon sa det och vi stod och pratade så kände jag hur mina ben började skaka. Adrenalinkick, chock och fått ta hand om en jobbig och blodig händelse med en möjlig riktigt dålig utgång, allt på 10-15 minuter. Det var lite jobbigt ändå.

Jag fick desinfektionsmedelflaskan och har använt den ett antal gånger nu. Hur mycket jag än tvättar händerna, duschar och använder medlet känns det som att jag fortfarande har blod på händerna. Tror att jag kommer drömma mardrömmar inatt om mina blodiga händer...

Denna tatueringen ger en helt ny dimention till uttrycket "billig märkeskopia".

29/30 januari:

Denna dagen kommer bli epic! Fem av mina bästa vänner är här och hänger med mej hela helgen. Nu blir det shopping innan fest efter en natt av snack.

28 januari:

Ja, men en giraff, det är ju alltid kul att ha på armen och fingrarna.

Men den står ju bara rätt när han gör så, annars ser det ju bara om möjligt ännu mer dumt ut.

Jag började klockan tre, jag blev klar efter klockan åtta, nu har jag ont i ryggen. Jag har suttit på golvet och klippt i tidningar och planerat, klippt mindre och mindre, gett upp och satt ihop två A3 och klistrat.

Jag delade in det i tre delar, början (3, den jobbiga fasen), mitten (2, ifrågasättande, påbörjad förändring), slutet (1, "ny människa").

En moodboard ska vara ett kollage av inspiration och känsla till ett projekt. Vi ska göra ett bokomslag med inspiration "Dr Jekyll & Mr Hyde", jag hade tänkt vara början-av-terminen-ambitiös och läsa boken för att hitta något mer spännande än personlighetsklyvning och ont mot gott, men det hann jag inte, jag fick ta den enkla vägen - ofrivilligt för en gångs skull.
Efter att jag inte kunde välja mellan vuxen- eller barnbok så fick jag mitt i allt klippande insikten att jag kan göra en ungdomsbok. Fick bli en klassiker om en ung tjej i dåligt sällskap, jobbiga föräldrar, dåligt självförtroende och alla problem som kommer av det. Enkelt. Enkel målgrupp. Tidningarna i princip tvingade mej att välja denna klassiker-story med alla sina väl valda ångest-rubriker om kriser, krig, upplopp och allt.

Oh yes, that is a lame tattoo.

Why, just tell me why?

 

 

27 januari:

Jag hinner inte städa, men jag måste.

Jag får ju finbesök i helgen.

Visst, jag kan nästan förstå. Jag älskar också att skriva listor och har svårt för att komma ihåg saker.

Men jag brukar ha en lista per dag eller max per vecka, inte en per liv.

 

Som alltid lyckas jag tillslut krångla mej runt i alla mysko inställningar och lösa de udda problem som alltid drabbar mej, och inte veta riktigt vilket det var som löste det. Det drev min bror halvt till vansinne ibland förr, men jag löste ändå problemet. Visst att jag kanske skapade några nya men nu var det ju inte det det gällde, eller hur?
Nya designen fungerar, hurra.

26 januari:

Äntligen har jag, efter ett års missnöje, bytat design/färger på denna sidan. Anledningen till att det tagit så fruktansvärt lång tid är att jag ju har den där sjukdomen som gör att jag skjuter upp saker i oändlighet och för att jag ville lära mej att göra det snyggt. Men att lära sig HTML-koder, snygg design och alla andra olustiga blogg-tjafs-grejer var visst inte alls min grej. Därför har jag i ren desperation ändrat till en ljusare och mer lättläst design.
Snyggt får här bli när jag lärt mej det dator-kod-krångel som jag faktiskt innerst inne vet att jag inte orkar eller vill lära mej. Postiv jag låter, men säger som Jimmie; "Jag är inte negativ, jag är realistisk".

I jul fick jag höra rykten om att jag inte ska behöva betala tv-licens eftersom vi har gemensamma TV-apparater i huset. Idag och igår har jag dock fått höra att radiotjänst snokar runt på Rönnen flera gånger i veckan. Dum som jag är kunde jag inte motstå att öppna dörren fast jag innerst inne visste att det var den förbannade gubben som kom. Man vill ju inte missa något annat spännande, vad det nu skulle vara...

Nu kan jag inte heller ljuga så när han frågade om jag har TV var det bara att svara "ja". Nästan 200 kronor i månaden blir det för mej nu, jag som hade planer på att gå ur Hyresgästföreningen för att det kostar 80 kronor i månaden. Tur att jag kom på att fråga hur jag gör på sommaren då jag inte bor här. Det var visst bara att ringa, så visst bor jag inte här minst från maj-oktober?

25 januari:

Det är inte ens ett vackert konstverk. Har du lättare att få tjejer nu, killen?

"Jag vet vad vi gör! Vi tatuerar in en stor, ful, grön groda över halva min mage och rygg! JA!"

Nu har mitt liv börjat lugna ner sig efter år av miniflyttar. Jag har åkt fram och tillbaka mellan Falkenberg, Halmstad, Mellbystrand, Karlstad och så vidare i många år. Men nu börjar jag känna en skillnad. När jag vaknar är första tanken inte alltid "Var är jag?". Visst händer det ofta fortfarande, men inte varje dag. Att veta var man är när man vaknar gör en enorm skillnad i livet. Likaså att slippa det konstanta packandet och upp-packandet, rädslan att glömma något, de långa resorna, stressen att hinna med tåg/buss eller de långa väntan om man är tidig, för att inte tala om kostnaden för resor.

Nu har jag dock varit ”hemma” i en månad och åkt fram och tillbaka igen, men nu har jag satt ner foten för mej själv och andra inblandade inför denna treminen. Nu ska jag spara energi och pengar.

En gång under lovet vaknade jag upp mitt i natten i panik och hade ingen aning om var jag befann mej, mörkt var det med så jag såg ingenting. Försökte tänka bakåt men två dagar här och tre där gör det lite svårt att hålla koll på allt. Jag sov visst i min brors säng i mitt gamla rum hos min mamma i Falkenberg. Vem kunde tro det?

Sätter mej vid datorn för att jag snabbt bara måste kolla en grej innan jag ska duscha, kommer en kvart senare på att jag glömt vad jag skulle kolla, men ändå inte lämnat datorn...? Vart är vår härliga värld på väg?

24 januari:

Har just avverkat 18 minuter i en telefonkö, men det var värt det för jag slipper betala. Ibland lönar det sig att våga ringa.

22/23 januari:

21 januari:

20 januari:

19 januari:

Jag har lyckats missa varenda svensk handbollsmatch i år, den enda sporten bortsett från hästsport som intresserar mej. Men i kväll såg jag i alla fall de andra halvleken av en fantastiskt match. Har inte sett denna truppen innan men den verkar vara otroligt bra! Bra jobbat ikväll Sverige!

Jag har ett dilemma. Jag är i stort behov av en ny telefon. Har haft en kompis gamla telefon i över ett halvår nu för att min gick sönder, så jag borde allt köpa en ny nu. Jag har sparat till en iPhone 4 i över ett år, men inte kommit nära förrän nu. Fast ska jag verkligen köpa en fyra nu? Om allt är som det varit senaste åren (trots Jobs ledighet) så kommer en iPhone 5 i mitten på juni i år. Men då kommer den inte till Sverige förrän några månader senare, sen några månaders kö på det. Men man vill ju ha det bästa och nyaste när man väl satsar hårt! Speciellt när jag tvekar på att köpa 4:an för jag kommer tappa den och då spräcks glaset, hoppas på bättre glas/plast på 5:an.

Så är det värt att vänta? Tar lång tid, min kanske inte håller så länge (kan gå sönder imorgon). Men köper jag en 4:a o tappar den direkt så ångrar jag mej. Att det alltid ska handla om pengar, eller rättare sagt bristen på pengar.

Nu har jag efter 2 dagars sedvanligt strul med sämsta programmet BankID lyckats söka CSN, för att undvika samma strul till hösten så var jag förutseende och sökte för ett helt år. Men vid närmare eftertanke är det en gång om året som BankID uppdateras så strulet kommer ändå inte förrän nästa år. Ja, ja. Bättre ändå.

18 januari:

17 januari:

15/16 januari:

Jag kan inte låta bli... Jag bara måste ha en liten del av min kära sida som för ett slag får handla om de

fulaste tatueringarna. Det får bli så. "Ugliest Tattoos".

Bidrag mottages tacksamt!

Jag besöker regelbundet en sida som heter "hinnerintehinnerdu". Där lägger folk upp saker de behöver hjälp med och är villiga att betala för. Se det som nutidens anslagstavla i den lokala mataffären. Där kommer de vardagliga tjänsterna upp som klippa gräs, gå ut med hund, köra till tippen, installera om dator, flytta soffa, handla med mera. Just handla är det någon i Falkenberg som vill ha hjälp med idag. Oftast gäller dessa tjänster storstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö, men ibland slinker där in en mindre stad. Så håll koll här ni som vill ha jobb där ni själva bestämmer precis vad ni vill göra och bara bilder upp er för ett par timmar!

www.hinnerintehinnerdu.se

14 januari:

13 januari:

12 januari:

11 januari:

10 januari:

Just när jag tyckte att polisen hade gått för långt då de delade ut chipspåsar i Karlstad kommer skånepolisen och tar priset. De ska med avancerade datorprogram se när risken för brott är som störst med parametrar som fullmåne och väder.

Någonstans läste jag att ofödda bebisar drömmer mycket, jag kommer inte ihåg hur mycket det var men var långt över 50%, kanske 70-80%. Det är troligen ett sätt att bombardera hjärnan med intryck.

Min fråga är då: Vad drömmer ofödda bebisar om? De har inte sett eller varit med om någonting alls. De kan inte drömma om världen utanför för den har de inte sett. Så vad drömmer de små, små liven om större delen av tiden i magen?

För andra dagen i rad hör jag "Det här är RIX FM förmiddag" när klockan är kvart över ett. Det är inte förmiddag, inte före middag.

På en chokladförpackning (minns inte vilken): Kan innehålla spår av hasselnöt, valnöt, mandel, makademianöt, cashewnöt, pekannöt, paranöt, pistagenöt, gluten, mjölk, ägg, sojaprotein.

Idag är dagen då jag fyller 22 år. Det har än så länge firats med helgens släktkalas och dagens två uppvaktningar i morse. Snars ramlar mina vänner in på en liten födelsedagsfika, även om de ska ner till mej i Malmö och fira senare.

Vad har jag då hunnit med året mellan 21 och 22 år? En lista vore kanske inte helt fel en dag som denna, så här kommer den:

¤ Jag som hade slutat jobba på SCA fick inse mej besegrad och jobba en månad runt februari. Pengar ÄR bra.

¤ Jag gick min första högskolekurs på plats och lärde därmed känna staden Göteborg och att man kan pendla dit om man verkligen vill.

¤ Jag flyttade för första gången och flyttlasset bar otroligt nog iväg till Karlstad, lagom galet långt bort. Där delade jag för första gången en lägenhet med någon, nämligen min vän Jenny, vilket gick jättebra. Var hur underbart som helst i Karlstad, där gick jag en 15 hp-kurs, lärde känna Jessica och började rida lite igen. Där gjorde jag misstaget att åka till Halmstad 9 helger av tio vilket tillslut resulterade i sammanlagt hela dygn på tåg, min ekonomiska kris och årets händelse som mer eller mindre knäckte mej.

¤ Ovanstående händelse resulterade också i att jag mitt under min ekonomiska och personliga kris stod utan sommarjobb. Jag gick då min första sommarkurs i Halmstad.

¤ Den sommaren flyttade jag från Karlstad till Halmstad och min käre Jimmie. Underbart att bo där och att vara ledig större delen av sommaren, tyvärr hade jag noll på kontot så det som kunde bli den bästa sommaren i mitt liv blev.... Inte riktigt det.

¤ Jag kom in på programmet "Produktionsledare: Media" i Malmö och denna gången gick flyttlasset dit, men nu med möbler och allt till mitt första permanenta och egna hem. Programmet är perfekt, jag har fått nya vänner och allt är underbart.

¤ Jag har varit på semester i Amsterdam med före detta kollegor. En resa vi vann men som höll på att gå förlorad på grund av askmoln. Men skam den som ger sig.

¤ Jag och Jimmie letar hus i Halmstad. Var nära att det blev ett köp en gång. Får se vilka hus som väntar på oss detta året.

Japp, du såg rätt. Jag har flyttat tre gånger och pluggat i fyra olika städer.

Befinner mej nu i vackra Falkenberg för en trevlig helgs födelsedagsfirande och nedvarvning men ankomsten var allt annat än lugn.

Skickade in terminens sista uppgift - en hemtenta om typografi, föga intressant - 26 minuter innan deadline igår. Hann inte läsa igenom och fick panik. Självklart fugerade inte internetet på min dator så fick lägga över på usb och över på mammas dator om i all panik frös internet så jag fick starta om den. I vild panik satt jag i princip och hoppade på stolen för att få det att gå snabbare. Det är ungefär som när man trycker hårdare på knapparna på TV-kontrollen när batteriet är nästan slut. Det hjälper inte, men man vill gärna tro det.

Jag såg denna bilden på en alltför galen kvinna på TV idag. Lyckades tillslut hitta första bilden men inte andra. Hoppas att man genom min usla teckning förstår vad som syns när hon drar ner tröjan lite.

Vad tycks?

Ibland saknar jag hur allt var förr. När vi gick i gymnasiet och visste att vi skulle gå där ett tag till, jag bodde i Falkenberg och skulle bo där ett tag till. Vi såg fram emot studenten och att sluta skolan, men mest såg vi bara fram emot att få festa och slippa plugga, även om det bara blev så en underbar vecka på slutet. Jag saknar att ha folk omkring mej som jag känner, att ha en stad omkring mej som jag har full koll på.

Just nu befinner jag mej i ett mellanläge; Jag har gått ifrån gymnasietiden och "jag ska jobba i ett år, sen får vi se"-tiden. Jag hittade mitt program som jag tycker är helt perfekt, jag trivs i Malmö och med min nya klass, mina nya vänner. Men jag känner att jag måste mer framåt, fortare. Jag vill ha fina minnen av denna tiden, men jag vill inte lägga 2,5 år till på att skapa dem. Jag vill ha paketet hus + Halmstad + Jimmie + jobb nu. Inte om 2-2,5 år.

Läste i min MacWorldtidning innan att man ska googla sitt namn. Har gjort det förut men gjorde det igen. Var inte mer spännande denna gången, finns inte så mycket spännande om mej. Däremot fanns det en annan Mikaela Hellström som hade en liten blogg... Åh vad hon verkar intressant... Kallar sig själv "Bajskorven" och "Stativet". "I'am a fucking stativ!" Vill inte ens spekulera i vad det kan innebära.

35 100 resultat. Impressive. Många som heter som jag. Man känner sig så speciell den dag man upptäcker det.

 

Har spenderat en icke-väsentlig del av denna dag med att läsa "Typografisk handbok". Även om jag själv anser mej vara någorlunda korrekt i mitt skrivande så är visst allt fel. Enligt käre Christer så är allt fel och det finns regler om varenda litet tecken eller innebörd.
Därför var det extra roande när samma käre Christer typograferade eller skrev/stavade fel i sin bok. Ironin var underbar. Så nu kan alla vi andra fortsätta med de små men vackra typografiska misstag som ingen annan än Chister vet är misstag. Christer får börja korrläsa sin egen bok, något jag trodde var självklart om man ägnar ett helt kapitel åt att undervisa i korrekturläsning.

Det kom lite oväntat men var mycket trevligt att han i ett exempel skrev "Stockholm-Falkenberg". Inte den vanligaste sträckan precis. Trevligt att han hjälper till att sätta lilla Falkenberg på kartan.

Han skriver att man inte får skriva 1/2 fyra när man menar halv fyra. Finns det någon som faktiskt skulle göra det?

Tagen för snart sex år sedan. Vi hade träffats en gång innan. "Ni ska bli tillsammans, okej?" Eh, okej? Tack!

Min ängel vad hade jag gjort utan dej? Du gör mitt liv underbart.

(Jag liknar Carola lite på denna bilden, inte bra.)

Jag har nu landat i min lägenhet i Malmö efter en månad i Halland. Jag kan bara inte bestämma mej för om jag har kommit hem eller om jag har lämnat mitt hemma hemma i Halmstad med min Jimmie och "vår" lägenhet. Förvirrande, det är vad det är.

Äntligen är det klart. Jag har precis skickat iväg mitt MacWorld-uppslag. Nu är det bara två hemtentor kvar, en till på tisdag och en till torsdag. Ska jag klara det... You bet I will.

8 januari:

1. Äta mer hälsosamt
2. Börja träna
3. Stressa mindre
4. Läsa fler böcker
5. Få ordning på min ekonomi

Kunde det inte var lite roligare eller bättre grejer? Vad är det för fel på "Älska alla och livet mer" eller "Vara mer positiv"? Och vad har hänt med sluta röka?
Någon som gav några roliga eller bra nyårslöften?

Vi såg en jättebra animerad film i veckan. Despicable me, eller Dumma mej som den löjligt nog hette på svenska. Så klart såg vi den på engelska och vi skrattade mycket! Den är nominerad till "Bästa animerade film 2010" i två filmgalor, det säger väl en hel del?

Den handlar om en superskurk som inte riktigt lyckas. Han vill få ett lån av skurk-banken för att skjäla månen, men de tror inte riktigt att han kommer klara det. De vill veta att han har ett förminskningsvapen som behövs innan han blir beviljad lånet. Just då får han en skurk-fiende, en ung urlöjlig kille i träningsoverol som verkar klara allt. Han har stulit en pyramid och vill vara bättre än alla andra. I ett försök att ta sig in i träningsoverolskillens välbevakade hem (vi snackar boxhandskar, hajar, vapen, fallgropar and so on) adopterar skurken tre flickor som sålt kakor till träningsoverolskillen. Ni ser kanske vart det är påväg?

Det underbaraste i hela filmen som ledde till flest skratt var de hundratals små gula arbetare som skurken har till sin hjälp. De är bara så härliga. De pratar ett annat språk, de klär ut sig, gör dumma saker, gör snälla saker och är väldigt underhållande. Missa inte dem i eftertexterna!

Sköldpaddan Tzvika blev påkörd av en gräsklippare. Han blev förlamad men kunde fortfarande röra sig lite (hans fraktur var speciell, är inte jag som inte vet vad "förlamad" betyder).

Vetrinärerna gav honom hjul. Cute story.

De säger att de hoppas att han ska kunna släppas i framtiden, ska han utrustas med terränghjul, fyrhjulsdrift och en vinsch eller hur ska det gå till?

Läs hela artikeln här

Någon som vet ett sommarjobb som man kan söka i Halmstad? Tycker det är lite illa att man ska söka direkt efter nyår, men gör alla andra det så måste jag väl med. (Jag har hört att man inte ska falla för grupptryck, men här får jag nog lida för det om jag inte gör det tyvärr...)

Jag hade inget val, det var bara tvunget. Idag fick jag efter en veckas reserch och ett års väntan äntligen pallra mej ut och köpa en fantastisk skrivare. Jag är nöjd, jag är fattig, men mest av allt är jag glad att jag slipper dra iväg till skola eller en kompis ledig dag för att skriva ut en ynka sida.

Kostade ändå "bara" 1490 kr på elgiganten. Det är den värd, kommer inte lägga mycket pengar på den då den är så färgsnål det bara går. Jag gillar det.

7 januari:

 

Brukar inte lägga ut bilder på mej själv, men satt och kikade igenom gamla bilder så det får bli några favoriter ibland, måste lägga ut lite fler bilder, blir så tråkigt annars.

Jag och Jimmie till vänster, på Kullaberg för många år sedan och kollade på Björn Rosenström.

Längst fram och det var härligt.

 

Kolla in alla andra, tycker det är kul på denna bilden

Igår kom jag ut för första gången på länge. Jag och Jimmie såg Tron Legacy 3D på bio, sevärd men såg (,tänkte och drömde) allt i färgade ljusstreck efteråt.

Om man inte räknar fixa med tvätten i grannhuset så hade jag inte varit ute sedan vi kom hem efter nyår. Det är 4 dygn, 4 DYGN. Har rört mej på endast 35 kvadratmeter och inte sett dagsljus utan glas mellan, inte pratat med någon annan än Jimmie och inte andats frisk luft. Känns galet, jag som inte ens var sjuk. Ironiskt nog så är jag nog sjuk nu, kanske var den friska luften och kontakten med andra människor som gjorde det? Anlednignen var i alla fall att jag har pluggat hela veckan. Känns verkligen som en överdrift att säga det, men det var tanken. Sen att dagarna gått åt till att sova, vanka runt, titta på dålig TV och annat onödigt var ju bara dumt. Har försökt plugga ca 4 timmar om dagen, blev nog mer 3,5 timmars frustration över att det inte gick och 0,5 timmars pluggande... Men har helt enkelt haft en dålig vecka. En uppgift äntligen klar nu. Tre kvar till måndag... Hej helgen, vi ska visst plugga ihop.

6 januari:

Nu har jag väntat sedan kl 8 imorse på fastighetsskötaren som skulle komma hit och fixa ett gäng saker. Ringde igår och fick höra "Vi kommer mellan åtta och elva". Jobbigt tänkte jag då, men visst, vad gör man inte för en fin lägenhet (tyvärr gäller det inga fina detaljer men känns mer värt det om jag inbillar mej det)?

Efter en dålig natts sömn vaknade jag innan Jimmies klocka ringde halv sju, sen kunde jag inte somna. Han skulle ringa och väcka mej kl 8, då hade jag precis somnat. Detta är första gången som jag faktiskt gick upp när någon skulle komma och fixa något, oftast kommer de kvart över sju och då kastar jag mej upp ut sängen, skriker "Jag kommer!" samtidigt som jag sliter på mej lite kläder som jag förutseende placerat bredvid sängen. Då de har nycklar så är det inte kul att vara för sen för då går de in.

Efter att ha vankat av och an i snart 8 timmar har jag nu insett att de inte kommer idag. Har inte fått gjort något vettigt för jag har inte velat påbörja något stort, och har inte kunnat duscha för då skulle de/han självklart komma just då. En hel dag till spillo, inte bra alls.

Frågan är nu: Kommer de komma på fredag? Ska jag förvänta mej samma vankande då? Ska jag gå upp så obarmhärtigt tidigt som 8? Imogon jobbar de inte så blir bara till att chansa.... Har EXTREMT dåliga erfarenheter av alla dessa kassa fastighetsskötare och andra handy-mans som ska komma hem och hjälpa oss/mej. Märks det att jag är arg nu?...

Den 11 december gick jag och Jimmie på Eurostop i Halmstad. Några tjejer kom fram och sa att det var modellcasting där uppe och att vi borde gå dit. Först gick vi bara runt lite, men när vi skulle gå hem så övertalade Jimmie mej om att vi skulle gå upp. Sagt och gjort: Jag fick mätas, sminkas, fotas, utvärderas. Allt på en kvart. På kvällen fick jag ett mail om att de ville erbjuda mej ett kontrakt på 1 år.

Jag svarade aldrig på det mailet, så idag fick jag ett till där de undrade om jag ville. Jag sa "nej, det är för dyrt". Man fick gratis kurser men var tvungen att uppdatera sin fotoportfölj var tredje månad och då får man själv stå för omkostnader som fotograf, sminkning med mera och det kostar 1100 per gång. Jimmie sa att han hjälper mej att betala men nej, de hade mängder med modeller på hemsidan så chansen att få bra betalda jobb som täcker de kostnaderna ser jag som näst intill obefintlig. Även om jag skulle bli erbjuden jobb så bor jag i fel stad större delen av tiden. Men det var kul att bli erbjuden kontrakt!

5 januari:

Denna vackra bild gjorde jag i ettan på gymnasiet. Behöver nog inte ens säga det; men nej, det är inte mej han är påväg att kyssa egentligen. Det är Mischa Barton. Någon som ser var jag slutar och hon börjar?

 

4 januari:

Jag behöver köpa (egentligen få, fattig student som man ju är) en skrivare. Men vilken ska man välja? Läste en gång ett test där de utsåg Canon Pixma iP4700 till den bästa budgetvarianten, men behöver tips från fler håll. Många källor är alltid bäst. Det ska vara en relativt billig multifuntionsskrivare med bra bildåtergivning och låg färgförbrukning (toner). Det ska inte kosta multum när färgen tar slut, vilket är fallet med så många skrivare.

Vad ska man köpa?

Är det ingen som har hört gåtan jag skrev igår? Ingen har vågat sig på ett svar i alla fall. Men kanske googlade alla den och fick läst svaret ändå. Lägger ut det imorgon för de som inte har orkat googla.

Vi har som uppgift att göra ett uppslag i en tidning vi gillar och få det att passa ihop med tidningens stil, i princip. Jag valde självklart min kära MacWorld och ska fota några Apple-produkter. Men med min kassa kamera är det mest frustrerande... Jag har gått från att vilja ha en systemkamera till att behöva det.
Jag använde min digitalkamera till att fota Jimmies iPhone, blev så dåligt att jag är osäker på om jag kan använda den. Men sen glömde jag kameran när jag skulle fota en iPad, men bra var väl det för lånade Jimmies iPhone och de bilderna blev så skarpa och med riktigt bra kvalitét.

Nu till det huvudsakliga innehållet i inlägget; Vi gick in på Apple-butiken i Halmstad och jag vågade mej på att fråga: "Ehh... Hej, jag har en udda fråga... Får jag ta en bild på en iPad?..." efter ett par sekunders utbyte av förvånande blickar mellan de två som jobbade så sa de "Javisst". Så där gick jag runt och försökte få en snygg bild på en "padda" fotandes med en iPhone. Gick sådär för sladdarna var ivägen, men fick photoshopa lite.

Fanns bara liten bild så här kommer texten:

-Varför kommer du till jobbet överhuvudtaget egentligen?

-Jaa du... Annars skulle jag nog bli helt förslappad...

2 januari:

Jimmie har fått en humorkalender. Får passa på att lägga in några skämt så länge jag bor här med den.

1-2 januari:

- Pappa, växer svampar alltid på fuktiga ställen?
- Ja, det verkar så.
- Är det därför de ser ut som paraplyer?

Någon som kan svaret?


En underbar gåta som en av mina favoritkaraktärer Leroy Jethro Gibbs sa i ett avsnitt av NCIS.

Någon som kan svaret?


En underbar gåta som en av mina favoritkaraktärer Leroy Jethro Gibbs sa i ett avsnitt av NCIS.