mickamytwocents

Nu har jag (återigen) jobbat min sista dag på min kära blöjfabrik. Vill inte tillbaka, men känner ju till allt så känns konstigt att bara släppa det. Jobbade heltid i nästan ett och ett halvt år direkt efter studenten, sen ett uppehåll på 5 månader som bara försvann, och nu har jag då avslutat en 5-veckors period som jag hoppade in. Skönt att slippa jobba hemskt skift-jobb med massa helger. Att få sova är lyx! När alla andra har sovit och festat sig igenom helgen så har jag jobbat. Gått upp 05.05 tre dagar i rad nu, något sliten man blir. Och imorrn och tisdag blir det skola i Göteborg, så blir tidigt då med. Oh boy... Nu får jag nog sova lite för jag träffar bara fel knappar... :P

I snart ett år har de renoverat i, runtom, uvanför, utanför, och säkert också under vår lägenhet i Halmstad. Det har varit minst sagt fruktansvärt. Skiver nångång om alla hemskheter de utsatt oss för, men nu gäller det denna otroliga VÄRME.

För minst två månader sedan kom två män och väckte mej halv åtta på morgonen och skulle ta bort termostaterna på alla element. (Måste vid ett senare tillfälle berätta om de sex-sju gubbarna som kom in och inspekterade lgh:n efter att jag kastat mej upp ut sängen för att de inte skulle låsa upp och gå in själva.) Och termostater är de som reglerar värmen på elementen. De varnade för att det kunde vara lite varmt eller kallt ett tag, men jag tror ingen av oss förväntade oss det som var på väg...
Vi har en fin glastermometer med glaskulor som visar max 26 grader. Och den var längst ner, så det var över 26 grader vid fönsterbrädan. När du kom inärheten av ett element så kände du hur värmen kom i vågor, massor med ånga. Min choklad som låg framme blev helt mjuk, och värst av allt så har det inte gått att sova!
Nu när vi fått inglasad uteplats vågade vi iaf ha öppet altandörren lite inatt, men det känns inte helt bra i ett område som detta och i lägenheten längst ner.
Två gånger har de sagt att de ska komma hit och sätta in nya termostater, men inte förrän idag (tredje gången) kom de och gjorde det. Så nu har vi har vi nästan normal temperatur! Äntligen! Eller ja, normal och normal, 24-25 grader i alla fall :D

Va och fick en påfyllnadsvaccination av Haverix igår. Så nu hoppas jag att jag inte får Hepatit A på 25 år för i så fall vankas det stämning. Vi tog första sprutan innan vi åkte till Egypten i april förra året. Och om man får påfyllning inom ett år trodde jag att det höll hela livet, men var visst "bara" 25 år. Och det var inte allt den första vaccinationsdamen lurade i oss. Hon sa också "nej men inte behöver ni ta för både Hepatit A och B, det räcker absolut bara med A". Visst, visst tänkte vi då, den virriga tanten som sysslar med detta kan väl sina grejer. Men ack så fel man kan ha. Igår sa vacc.tant numero 2 att vi skulle behövt B också, så dom sprutorna får vi allt ta om vi ska till något fjärran land, eller till Spanien eller Rosengård (?)! Fatta min förvåning när hon sa att "Ja, Hepatit B har börjat sprida sig mycket nu, har kommit in i Spanien genom de mexikanska arbetarna. Vi har börjat få det i Sverige igen med, i tex Rosengård och sådana, (notera pausen) invandrartäta områden." Kändes rasistiskt men kan inte riktigt sätta fingret på det, kanske var det att det lät som att invandrare beskrevs som levande smittohärdar? Hon sa det självklart lite fint, och verkade absolut inte mena något illa, men va fan, lät inte bra.

Ja, jag vågar faktiskt hoppas att jag kommer komma i tid med tåget till skolan i Göteborg på måndag. Men säker kan man ju klart aldig vara. Men för nån timme sedan blev jag totalt LIVRÄDD när något föll hårt på nya altantaket o sen ner på marken. O ja, det var "bara" snö. Snö som nuförtiden verkar vara ute efter att ta livet av folk på diverse vis. Men efter alla takras, fallande is/snö som skadat människor, instängda personer, med mera så hoppas jag att alla insett att snö inte bara är fint utan kan vara ganska farligt i stora (tunga) mängder.
Vi satt ute på nya inglasade altanen och åt middag, va riktigt varmt, 13 grader i solen sa Jimmie. Härligt.

Så nu har vi bara den underbara tiden av totala översvämmningar då all snön smälter kvar (och kanske lite fler person- och egendomsskador). Men nog kan man tänka sig att gå igenom det för att få den härliga barmarken och varma vårluften :D

Jag har en smärre åkomma av telefonfobi. Den yttrar sig så att när jag ska ringa någon annan än pojkvännen eller mamma (ja, även vänner, släkt och övrig familj) så blir jag nervös. Jag slår numret flera gånger och ångrar mej innan det börjat ringa, repeterar vad jag ska säga och vad jag vill i mitt huvud om och om igen. Det är fruktansvärt. Många gånger får jag inte veta det jag behöver för att jag helt enkelt ger upp, inser att who am I kidding? Jag kommer inte att ringa. SMS har varit min räddning när det gäller folk jag känner. Jag skickar hellre 20 SMS och förklarar än att ringa. Tyvärr. Tränar på detta.

Jag ringde flera folk och företag igår, och det gick faktiskt väldigt bra. Blev lite stolt över mej själv. Bara slog numret direkt, och så brukar jag inte göra när jag ska ringa...

När det gäller att ringa och boka tider, ställa fråga, klaga och liknande till företag och organisationer har det också varit illa. Nästan värre än med privatpersoner. Jag känner då pressen att jag måste presentera mej och säga vad jag vill på ett förståeligt sätt utan att babbla på i en mindre evighet. Övar in en mening eller max två som sammanfattar det jag vill. Övar lite till. Slår numret. Väntar till det försvinner från displayen. Över lite till. Kollar att det är rätt nummer. Övar lite till. Funderar på om jag verkligen måste ringa. Kommer fram till att det är ett måste. Övar lite till. Slår numret igen. Tvekar. Trycker på luren och håller luren mot örat. Börjar höra numret slås. Får panik. Lägger på. Övar lite till. Börjar tycka att det låter dumt (ja så går det om du själv hört det 25 gånger). Kommer tillslut fram till att det bara är att göra. Den som svarar jobbar med ärenden som mina (oftast). Och jag är inte den mest förvirrade och oresonliga människan att prata med. Slår numret igen. Hör signalerna gå. Någon svarar! PANIK!! "Vi har mycket att göra nu, men var god dröj. Du står nu på plats nummer 8 i kön." Puh, mer tid att öva. Men jag gjorde det :D

Har ända sedan studenten saknat mina vänner väldigt mycket. Några har vanliga dag-jobb fem dagar i veckan, någon har udda tider, några har flyttat. Och själv har jag jobbat skift och bor större delen av tiden i Halmstad. Visst kan man träffas om man verkligen försöker, men att folk ska hinna och orka försöka samtidigt är att vara lite för optimistiskt. Jag har mest träffat mina vänner på fest då jag någon enstaka gång har befunnit mej i Falkenberg utan att jobba. Men att festa är absolut inte samma sak som att bara hänga, även om det oftast är extremt roligt :) Så jag brukar messa nån lite då och då och fråga om vi ska gå ut o fika eller luncha. Det är urtrevligt när det väl blir av!
Men så idag när jag skulle fika med Ebba så sa vi att vi kunde kolla med Jonna och Natta med. Så vi fyra satt på Stålboms o hade kul och pratade gamla minnen och diskuterade framtider och allt annat. När dom stängde gick vi hem till Jonna och fortsatte, helt underbart!

När vi skulle gå så sa vi att vi definitivt måste göra detta oftare! Vi har ju alltid så jäkla kul! Och Ebba kom med bästa förslaget att vi skulle köra "halv åtta hos mej". Så kanske nån gång i månaden så träffas vi hos nån och den personen bjuder på trerätters hemlagad middag. Och nästa gång är vi hos någon annan. Jag tyckte det var ett väldans bra förslag. Hoppas vi kommer göra det!

Det behöver inte alltid vara så svårt att samla ihop vännerna och träffas utan att det är fest, om alla vill så går det alltid :D

Jag går en helt underbar nätbaserad kurs från Jönköpings Tekniska högskola som heter Digital Bildbehandling. Kan verkligen rekommendera den om du är intresserad av bildbehandling/Photoshopande. Nu har jag bara slutuppgiften kvar. Den går ut på att du ska välja ett budskap/påstående som du ska "kommunicera" med tre bilder. Exempel är "ljus gör staden säkrare" och "världen är överbefolkad".

Du går i en tom upplyst korridor, helt ensam. Plötsligt hör du ljud runt ett hörn. Stax därefter dyker en främmande person upp och går rakt mot dej. Ni kommer att mötas. Vad gör du?
Detta är den stora frågan. Hälsa, nicka, le, stirra rakt fram, titta i golvet, börja pilla med nåt? Jag vet aldrig hur jag ska bete mej i sådana situationer. Men jag har börjat lista ut när det rätt eller inte helt fel att göra vad. Så att säga. Detta är självklart min högst personliga åsikt, som allt annat här.

På jobbet ska man alltid hälsa. Innanför jobbets väggar bör du hälsa på alla som korsar din väg, om inte annat skicka iväg ett leende samtidigt som du söker 2 sekunders ögonkontakt. Även om du inte har den blekaste aning och det lika gärna kan vara brevbäraren eller en besökare, så är det aldrig fel att på sin arbetsplats visa att man är en trevlig och artig människa.

På en skola är det mycket värre. Men efter gymnasiet gäller i princip samma som på en arbetsplats. Det är vuxna människor som valt att spendera sin tid precis som dej. På ett stort universitet är det dock inte rimligt att hälsa på alla, men att tänka att det inte är fel att hälsa kan räcka långt. Då kanske du avfyrar ett leende till en välbehövande individ när ni möts, men går smidigt förbi större grupper.
På gymnasienivå och under är det minst sagt klurigt. Med risk för att låta gammal och som att jag inte är/var likadan själv, så hanterar ungdomar passerande människor på ett underligt sätt. Det är något slags grupptryck, hälsar du på fel person så undrar människor varför. Mer förklaring behövs nog inte, hade kunnat skriva mycket, men de flesta har gått i grundskolan/gymnasiet så tänk efter själv.

Nu till det större problemet, att möta en främmande människa på en främmande plats ensamma. Om jag inte smidigt löser detta genom att dra upp mobilen (ful genväg jag vet) så smilar jag lite och söker någon sekunds ögonkontakt. Anledningen till ögonkontakt är för att jag inte ska gå och le för mej själv när jag passerar någon. Jag har ett problem, som jag kanske återkommer till någon annan gång, med att jag tittar för mycket och för länge på människor. Men det tar jag någon annan gång.

Men det värsta är väl ända att möta någon som jag brukar beteckna som någon jag "har känt". Hur man nu kan "ha känt" någon. Antingen så känner man eller känner inte, väl? Men nejdå, så enkelt ska det visst inte vara. Dessa bekantskaper är någon du har umgåtts med, pratat lite med, eller kanske bara gått i samma klass som. Finns olika nivåer alltså. Säger du "hej" till någon du gick i samma klass som i sexan men inte har pratat med sedan dess? Oftast tror jag att båda väntar på att den andre ska hälsa först, tills det är försent. Och har man inte hälsat första gången så gör man ju inte det andra gången heller, eller hur? Jag brukar tänka "varför hälsade jag bara inte, hur fel kan det bli?", strax därefter kommer "men varför hälsade inte han/hon då?".

Alla dessa tankar, istället för ett enkelt "hej". För om man tänker efter, hur många gånger har du tagit illa upp om någon har hälsat, jämfört med om någon inte har gjort det?

Ikväll ska ja och Jimmie ha quizkväll hemma. Vi har bjudit in de jag nu kallar för "Brossan-gänget", de vi åker på ljudtävlingar med och några till som typ hör dit. Ska bli urkul, hoppas dom gillar d. Har aldrig gjort en egen quiz innan, så jag hoppas det blir bra. Vi har gjort en TV-serie-quiz och en vanlig musik-quiz, om jag hinner tänkte jag göra en med filmljud med. Typ måsarna i "Finding Nemo", ljudet från "Hajen", kanske "James Bond"-temat och sånt. Men hinner kanske inte, e lite annat kvar o fixa. Jimmie har bakat två cheesecakaes, min duktiga man, så får diska allt så det finns tallrikar till alla.
Hoppas alla kommer ha kul!

Förr va jag väldigt intresserad av skönhetsgrejer och allt sånt, men har senaste tiden insett att jag har gått o blivit en teknikfreak. Har alltid varit lite teknikintresserad, men när jag köpte min MacBook PRO 15" förra året så blev jag lite besatt. Vill lära mej allt om min otroligt smarta dator. Siter o surfar runt på MacWorld, Macforum, o alla andra forum o läser allt ja kan. O med kan menar jag allt jag förstår, kan inte mycke om programvara :P

Insåg inte hur "illa" det var innan jag fick hen M3 tidningen som Jimmie skulle få, o ja blev urglad o snabbläste igenom den innan ja skulle till jobbet. Visade sig sen när ja hade världens tekniksamtal me an annan teknikfreak att ja hade snappat upp rätt mycke. Nästan allt. Tänkte att det var lite konstigt, men kom på att man kommer ihåg det man är intresserad av :). Samtalen jag har med killen på jobbet är extrema, vi diskuterar allt från dagens teknik, apples planer och ljudsystem till filmeffekter och hur vi tror att framtidens teknik kommer se ut. Vi kom fram till att svävande, självkörande höghastighetsbilar kommer komma, och jag vill ha en universalkontroll som styr all elektronik och el i hela huset. Härlig o kunna sitta o zappa på TVn o sen tända alla lampor, starta tvätten o sätta igång en platta på spisen utan o behöva resa sig.

Till jul och min födelsedag önskade jag mej en prenumeration på MacWorld, en Mac-bok av Scott Kelby, ett högtalarpaket med sub., en extren hårddisk och en utbildningsskiva till Mac. (Men helt ur gamla spår är jag inte för önskade mej en skönhetsbok med.)
Så nu längtar jag galet mycket efter mitt första nummer av MacWorld!

Hejhej!

För ett tag sen hörde jag ett uttryck som jag verkligen fastnade för. En person frågade "Can I put my two cents in?". Det översätts ungefär "får/kan jag säga vad jag tycker?".

Har ett tag nu funderat på att skapa en blogg, men vill inte va ointressant o bara skriva om mina (oftast) händelselösa dagar. Men så kom jag på att det inte behöver handla om vad jag gör, utan kan helt enkelt handla om alla mina tankar om allt. Och tro mej, de är många. Då passade det här uttrycket bra. Jag säger vad jag tycker, även om ingen frågat o ingen kanske vill veta.
Jag får lite då och då höra att jag tänker för mycket, (även att jag pratar för mycket :P ,) så då vore det kanske bra att lufta mina tankar med andra ibland. Kan säga att jag har börjat tröttna på att föra disskusioner med mej själv, är inte så värst givande.
Dock lär jag skriva en del om mina dagar, de tar ända upp en stor del av mina tankar.


Så om du vill följa mina märkliga tankegångar så är det här de publiceras :)