mickamytwocents

Idag är det 100 dagar tills vi åker till USA! Det känns galet. Och nej, jag sitter inte och räknar. Jag har, naturligtvis, en app som räknar ner åt mej. Bara tre månader kvar till jag gör det största i mitt liv (so far). Men vi hinner inte planera så mycket som vi vill. Så alla tips är varmt välkomna!
Vi ska åka till:
San Francisco
Los Angeles
Las Vegas
Miami
Washington
New York

Så har du varit i någon av dessa städer eller har koll på något av någon helt annan anledning (jag dömer ingen) så tipsa gärna här eller på Facebook.

Efter att Christopher Plummer som 82-åring blev den äldsta någonsin att motta en Oscar inser man att man inte är för gammal för allt när man blivit pensionär (vilket han dock inte blivit, han jobbar på för fullt). Unga människor verkar ofta tro att livet tar slut redan vid 65-70, även om medellivslängden väl är runt 80, vilket är hela 10-15 år till. Tänk på det när du avfärdar en 70-åring som halvdöd nästa gång.

Äntligen fick Plummer en Oscar! Något han kanske borde fått redan när Sound of Music gjordes. Men som jag alltid säger, bättre sent än aldrig.

Aftonbladet tryckte sin upplaga lite för tidigt igår natt. Pinsamt värre. Men det tyckte de själva också så de tryckte visst en omgång till senare som hamnade i vissa butiker. Man vill ju inte vara sämre än konkurrenterna (igen).

Senaste veckorna har jag behövt vandra runt bland hyllorna på högskolebiblioteket, och jag börjar nästan gilla det. Det finns så många sjuka böcker att jag börjar tvivla på bokförlagen i världen som ser till att böckerna trycks, på biblioteken som tar in dem, på författarna och i vanlig ordning även på världen som helhet. Men det är härligt att se namnen och läsa på baksidan. Detta var en av de mer intressanta och mindre sjuka böckerna, matnyttig helt enkelt.

Jag förstår absolut att det är "roligare" att döpa sitt barn till något annorlunda som inte halva grannskapets barn också kommer heta. Men jag förstår inte hur man kan vilja ge sitt barn ett namn de kan bli mobbade för i skolan och som kan tänkas göra att de får problem med att bli respekterade på en arbetsplats. Om du själv tycker att "vanliga" namn är tråkiga så kan du väl byta ditt eget namn? Inte utsätta ditt barn för det utan att de små liven har något att säga till om.

När jag tänker namn tänker jag alltid att det inte bara ska vara sött på ett litet barn, utan på att en vuxen person ska kunna presentera sig med det namnet och hur jag hade reagerat på om en affärskvinna/man hade sträckt fram handen och sagt det namnet. Hade någon presenterat sig som "Passionfruit" så hade det känts lite märkligt...

Godkända

Fyra – finns flera andra räkental i både bestämd och obestämd form.

Mig – inte olämpligt.

My-Love – väcker inte anstöt eller obehag.

Okej – inte uppenbart olämpligt.

Passionfruit – inte olämpligt.

Tid – inte anstötande eller olämpligt.

Unistar – inte uppenbart olämpligt.

Vilse – väcker inte anstöt.

Avslag

Blomsterblomma – främmande för svenskt språkbruk.

Lillprins – är en titel i anslutning till ett förnamn. Inte lämpligt.

Malin – feminin prägel och därför inte godkänt som mansnamn.

Rock-President – fyller inte de krav som svensk namnlag ställer på förnamn.

Röckmusslan – upplevs som kuriositet. Främmande för svenskt språkbruk.

Stålmannen – efternamnsliknande karaktär. Risk för obehag.

Tequila – obehag. Olämpligt som förnamn.

Källa: Skatteverket

Det är något speciellt med att titta på NCIS: Los Angeles samtidigt som man går igenom reseguider och urklipp om LA och planerar en resa dit. Känns knappt som att världen man så ofta ser på TV och i filmer faktiskt finns på riktigt. Fram tills att jag går där själv kommer jag tänka att allt lika gärna kan vara kulisser, så mycket är ju fejk, varför inte allt? Lite som i "the truman show". Det jag ser har byggts för mej och inget finns bortom det... Härlig tanke på ett sätt, men mest skrämmande. Oj vad filosofiskt det blev nu (i mitt huvud i alla fall).
Det ska bli så otroligt härligt att bli motbevisad.

Nu har jag fått en massa gratisgrejer igen, en himlans massa denna gången för nu ska jag dela ut balsamtuber till tio vänner. Har nog knappt tio vänner i Malmö men det ska nog gå bra. Får väl pracka på främlingar på stan några tuber annars. Om någon vill ha så bara säg till!

I Malmö hotar 11-13åringar sina rånoffer med köksknivar, i Stockholm kramas rånarna istället.
På Aftonbladet står idag om rånare i huvudstaden som har gått fram till människor på stan och kramat dem samtidigt som en kumpan tar offrets mobil eller plånbok.
Kontrasten är extrem. Vad är det för fel på "rånarbarnen" i södra Sverige? Och vem kom på ide'n att utföra en olaglig handling (råna) utan att använda eller hota om våld? Visst är det bra, trevligare att få en kram än en kniv i magen.
Man kan ju bara hoppas att nästa steg är att alla rån och allt våld upphör (även om det är en helt orealistisk önskan, tyvärr).

Usch vad äckligt! Precis när jag skulle stoppa in sista biten knäckebröd i munnen såg jag något strå som stack upp, from the inside. Drog i det och döm av min förvåning när det visar sig vara änden av en liten insekt/larv. Äckelfaktorn är olidligt hög! Slutade kvickt äta, inget sätter stopp på matlusten som ludna ting som dött i det som ska inmundigas. Synd att det är helg för jag var ganska sugen på att ringa Wasa och klaga en smula (eller 100). Men imorrn ska jag ringa och se om de vill få in kraken (som jag nu döpt till James) eller bara vill ersätta mej för äckeligheterna så att jag inte ska dra deras namn i smutsen (för sent! Suckers!). Men ersättning ska jag allt ha. Mår lite illa nu vid tanken på att det var sista biten av det näst sista knäckebrödet i paketet... Tänk vad jag kan ha fått i mig...

På andra sidan gången i tåget sitter en man och klipper naglarna. Inte okej känner jag helt spontant, eller?