mickamytwocents

Nu har jag äntligen lyckats söka studiebidrag för min sommarkurs! Det var inte det lättaste då mitt BankID-program fick för sig att strula till det för mej, i en vecka. Men nu äntligen fick jag bevisat att jag är smartare än ett datorprogram. På tiden.

Jag kommer nog inte att kunna uppdatera här på ett tag nu, för klockan 03.00 på fredagsmorgonen börjar vinnarlaget (dvs.mitt lag hehe) från SCA:s stegräknartävling sin resa mot Amstedam!
Vi kommer att vara där fredag-söndag och bara njuta av att besöka en ny stad.

Det ska bli så kul!

Synd att jag inte känner så många här i Karlstad, för imorgon har min klass fotoutställning i 12an! Alla är välkomna mellan 10-12.
Jag undrar vad vi ska göra under den tiden. Bara stå och titta chansar jag på.

Vi skulle gå på aerobic kl 18, sen skulle vi springa lite 18.30, sen blev det att vi träffades på gymmet kl 19. Så jag och Jessica kom iväg tillslut, duktiga som vi var så stod vi på löpbandet i 40 min. Djupt imponerade av oss själva, även om det var intervallträning.
Efter det fick vi för oss att ta lite maskiner med. Blev faktiskt ganska många maskiner. Sen måste man ju stretcha med, så det blev en stund på mattorna med.

Helt plötsligt hade vi varit där i två timmar. Duktigt javisst, men något stressad jag blev när jag kom på hur sent det var! Jag skulle hem och äta, duscha och packa inför helgen, hade också hoppats att jag skulle sova tidigt då jag kommer få ca 3 timmars sömn imorgon natt.
Det var självklart inte bättre än att bussen passerade när vi gick runt hörnet, och givetvis var det 20 min till nästa buss. Jag ville bara hem, inte sitta och vänta, så även om jag skulle vara framme lite senare än om jag skulle tagit bussen, så gick jag hem. Jag ångrade mitt beslut efter 500 meter, smärtan i skenbenen var på gränsen till olidlig. Men bara att hålla ut. Tog ca en timme. Nu är jag hemma, ska duscha, packa och äta.

Idag när jag drog isär gardinerna och kollade vad dagen hade att erbjuda i väderväg, såg jag att nästan alla bilar i sikte hade fått böter. Ja, så går det om man inte betalar. Vet inte om jag ska vara mitt vanliga skadeglada jag eller om jag ska tycka lite synd om alla de som nu får betala. Fast hade de bara betalat en liten summa från början så hade det ju gått bra. Så det får nog bli skadeglädje, det faller mej ändå mest naturligt.

En timme senare kikade jag ut igen. Då såg jag en stackars man som inte kom in i sin bil. Jag funderade ganska länge på om han försökte bryta sig in i bilen, fast kom fram till att så inte var fallet. Kollade ut lite då och då och i säkert en kvart stod mannen och kämpade, hur mycket man nu kämpar när man bara vrider nyckeln fram och tillbaka, fram och tillbaka. Han gick till nästa sida, sedan tillbaka igen. Tillslut gav han visst upp och gick iväg (utan att plocka bort böteslappen).
Jobbigt läge att inte komma in i sin egen bil. Vad gör man då? Visst, tillslut får man krossa en ruta eller bända upp dörren, men det gör man inte i första taget. Kom nu på att han borde försökt via bagageluckan med...

Idag kom CSN! Lovely. Synd att man bara får för tre veckor.
Nu har jag betalt hyran, internet, kåravgiften och iPoden jag köpte av Peter och betalat tillbaka lånet till/av mej själv. Så nu är pengarna slut. Nästan i alla fall. Det lilla som är kvar kämpar jag för att inbilla mej själv ska räcka till: hemresor, mobilräkning, matinköp, bussresor, tandläkaren, läkaren, 1/4 av bensin + parkering i Gbg och lite till.
Och nu har jag som märks inte räknat med någon shopping eller övriga utgifter.

Påväg till skolan i regnet idag upptäckte jag att det var hål i båda sulorna på mina skor, blött. Hemkommen kollade jag nervöst sulorna på mina NYA skor också, och jodå, nog var det hål i dem med. Hur går jag?! Så nya skor kan behövas, och kläder är ett brådskande måste. Men det finns inte en chans för det. Nöjen? Glöm det!

Mina pengar, som är de enda jag har fram till september, kommer att räcka till kanske 2 och en halv hemresa tur & retur.

Vad är slutsatsen av detta? Bortsett från att jag inte har råd att åka hem hela tiden? (Vilket jag självklart redan visste och omöjligt har kunnat eller kan förhindra.Tro mej, jag försökte.)
Slutsatsen blir något i stil med att jag är illa ute.
Det kan inte vara att jag måste prioritera hoppas jag; Hemresorna är bl.a. för tandläkar- och läkarbesök. Inte borde väl de prioriteras bort? Amstedam är betalt då vi vann resan, men nog kostar det ändå. Men inte drar man sig väl ur en vunnen och betald resa? Som tur är har jag redan växlat pengar till mat.

Så vad gör jag? Som att det inte räcker med att jag har blivit av med mitt sommarjobb. Någon som har ett deltidsjobb till mej i sommar? Tänkte väl inte det.

.

Under helgen har däcken på ett 40-tal bilar på Maratonvägen i stadsdelen Gustavsfält i Halmstad skurits sönder.

- Fram till sent på söndagskvällen har vi fått mängder av anmälningar från personer som fått däcken på sina bilar sönderskurna, säger Leif Berglund, länsvakthavande befäl vid polisen i Halland.
Flera bilar har också utsatts för skadegörelse i form av repor på lacken.
Vem, eller vilka, som ligger bakom den här omfattande skadegörelsen är okänt. Hittills har polisen inte några spår efter gärningsmännen

/Hallandsposten.se


Reportaget i tidningen innehåller mer info (bla massa citat av Jimmie och något från mej). Bland annat sa vi att vi kräver handling av HFAB, polisen eller Securitas, att vi inte vet var vi nu ska ställa våra bilar, och att vi inte har råd eller kraft att byta alla däck hela tiden.

Denna dagen kunde knappt ha börjat värre. Hade ställt min klocka att ringa för att gå upp 07.28 och för att gå till bussen 08.28. I mitt brist-på-sömn-tillstånd hade jag visst stängt av det första larmet när det ringde. Minns att jag fipplade runt bland menyerna och larmen och tänkte "detta är fel jag får sova längre". Tänkte uppenbarligen på längre än Jimmie, inte längre än mitt eget larm. Så när klockan ringde nästa gång vaknade jag till liv, insåg plötsligt att det var "nu är det dags att gå till bussen!"-ringningen. PANIK!!! Två minuter senare flög jag som ett skott ut genom dörren, men hade självklart missat bussen, brydde mej inte ens om att kolla.

Till denna härliga historia tillhör att jag hade lärt mej läxan sedan hemresan och för första gången bokat en biljett från Göteborg för att minska eventuella galna priser. Har aldrig vågat boka innan då jag brukar tänka att det aldrig blir som man tänkt sig; bussen kan vara sen, kan behöva stanna i skolan, missa buss/tåg etc. Var nu således tvungen att hinna med just det tåget jag tänkt för att inte förlora pengarna för min biljett.

Historien fortsätter med att jag, med min fruktansvärt kassa kondition, powerwalkar och springer från Gustavsfält (Sannarpsbadet) till tågstationen i stan. Men det är så mycket värre än vad jag kan beskriva. Jag kan inte få någon att förstå paniken, smärtan som skär i skenbenen, väskans tyngd som slår mot mina axlar, svetten av ångest och ansträngning som blöter mina kläder, smärtan av varje ansträngt andetag när jag mot mina lungors vilja försöker fylla dem med luft. Otränad, kan jag säga.
Jag trodde att det var ett dött race, jag ville mest visa mej själv min egen goda vilja och ärliga ansträngning. Men halvvägs fick jag ny kraft, de 28 minuter jag hade på mig hade efter en lång sträcka inte minskat så mycket. Jag  sprang utmed stora vägen, uttittad av alla.

Över ett övergångsställe hörde jag plötsligt dunsar bakom mej. Vände mej i förskräckelse och såg mina saker utspridda över vägen. Väskan hade öppnat sig! Samla ihop, ner i väskan, stänga, flyktig tanke "hur kunde det hända?", upp igen och iväg. Upptäcker att min nya handväska börjat gå sönder, snart går ena handtaget av. Vad vill mina väskor mej?!

Får vänta på ett tåg vid övergången. Panik - tänk om det är mitt?! Springer, kan inte ge upp nu. Har jag pressat mej så här långt så måste det gå. Kan inte förnedra mej själv genom att snubbla på mållinjen! Spinger nu utmed spåret. So close! Hittar en genväg och kommer upp jämsides med tåget. Ser en konduktör! "Hinner jag med tåget?!" ångest, panik och rädsla i rösten. "Om du springer väldigt fort!" Spurtar utmed hela tåget, kan inte längre andas in, huvudet snurrar, benen viker sig under mej. Kastar mej över spåret och in i sista vagnen där en konduktör väntar på att stänga. Kastar mej på en stol, kippar efter andan. Håller på att svimma, måste ha syre. Håller på att spy, får inte andas så snabbt.

Efter en återhämtningsminut kommer paniken igen, varför stod där ett tåg till? Viket håll åkte jag åt? Gick vettsrämd fram till konduktören "ursäkta, men vilket håll åker vi åt?" lyckas jag flämta fram, stödjandes mot ett säte för att inte trilla. Han tittar något roat på mej "åt norr." Jag visste att det var rätt, men fortsatte förtvivlat att titta på honom. Inte kan det väl ha blivit rätt, jag med min tur som har kämpat så hårt och faktiskt lyckades. "Åt Göteborg alltså". Pust. Det gick. Kan inte fatta att det gick.

Snälla konduktören lät mej betala "rätt" pris, tack! Han sa att han var imponerad över att jag kunnat springa så långt så snabbt. "Jag hade inte klarat mer än 50 meter" sa han. Hade inte jag heller i normala fall tänkte jag för mej själv. Sa även att han missat att fälla ner bommarna, annars hade de kört innan jag kom. Nära ögat.

Bortsett från byte till buss i Falkenberg, buss till Varberg, sen tåg till Göteborg. Så gick allt sedan bra. Slutet gott allting gott. The end.

Idag när vi kom ut till bilen för att köra iväg så såg vi att många bilar hade alla däck punkterade, precis som min för en månad sedan och en annan i fredags. Och till vår stora förtvivlan så var alla däck punkterade på Jimmies bil!!!

Vem är så dum i huvudet att den/de orkar köra en kniv (tror vi) i cirka 50 däck?! Vad skulle någon möjligtvis kunna tjäna på det?
Så iställt för att köra iväg och få en trevlig dag blev det en timmes ringande i förtvivlan till polisen, försäkringsbolaget och HFAB. Vi försökte även ringa Hallandsposten, men fick bli ett mail. Men låg redan lite info på hemsidan. Vi tänkte att om det blir en stor grej så måste HFAB och polisen försöka få ordning på skiten!

Var fjärde gången nu, men nu drabbades många familjer. Sedan fick Jimmies snälla mamma köra till hans jobb med nya däck som ska på imorgon. Jag hoppas bara att han får ut på försäkringen! Såg att det är mycket dyrare självrisk om man är under 24, så tur att han fyllde år förra veckan. Något bra i allt problem. Men kan även vara tacksamma över att det inte var de nya dyra däcken och att det inte var andra skador såsom repor i lacken eller krossade rutor. Men detta tar så mycket energi och pengar!

Var ska vi nu ställa våra bilar?

Gå in på länken och anmäl dej som testpilot! Du får chansen att ha en Canon EOS 550D i en månad, och det enda du behöver göra är att blogga lite om det!


http://www.smartson.se/testpilot-550D.html

Nu har det börjat, det som bara har varit andras problem innan; Mina tåg har börjat bli försenade. När jag åkte från Halmstad förra veckan var det 40 min sent. Inget problem för mej, väntar ändå i 45 min på mitt anslutningståg så bara jag hinner med det så kan jag lika gärna vänta i Halmstad som i Göteborg.

Men nu var det försenat igen. Som att det inte räckte med att jag fick betala 275(!!) kr istället för 145 kr, jag som inte hade råd att åka hem alls egentligen!... Så det blev en timmes väntande i Karlstad tidigt på morgonen. Jag var så chockad över biljettpriset att jag knappt märkte att jag fick vänta. Tänkte bara att nu har jag inte råd att åka hem till Karlstad på måndag.

Vi som skulle med Öresundtåget från Gbg blev ombedda att springa dit, sagt och gjort; ett gäng sick-sackade mellan folket på perrongen mot spår 13. Jag frågade konduktören i panik om jag fick samma biljettpris på tåget nu när jag inte hann köpa biljett. Nej,  hela 100 kr läggs på. Då har jag inte råd. Men jag hann gå och köpa biljett sa hon. Synd bara att jag hade missat att det inte fanns några pengar på miss Resepass och jag hann inte ladda det. Så gissa vad? Det blev dyrare än förväntat igen. Big surprise.

Hoppade av tåget i Falkenberg och hämtade mitt nya pass (alltid lika snygg på pass...), drog sedan till mamma och hängde med henne och Peter i fyra timmar. Sa hejdå till Peter som åker till Afghanistan på tisdag. Inte kul. Sedan på tåget till Halmstad, hem och duscha, äta, sen gasa bort till bion och se "Prince Of Persia". Den var bra, men var så trött att jag knappt orkade hålla huvudet uppe.

Efter en underbar och varm sommardag så började det åska galet mycket! Vi som skulle gå ut, men hur kul känns det i det exrtrema skyfall som kom? Regnar fortfarande... Jag som ville ut så gärna när det var så fint väder och så varmt!

Igår fick jag följa med Jessica till stallet och se hennes fina häst Fallino. Det var så kul att få hålla på med hästar igen! Och så kul att få rida! Träningsverk idag, även om jag bara red en liten stund.

Natten till igår och halva gårdagen var det värsta jag varit med om på länge. Tankarna flög, hade jag verkligen gjort fel?! NEJ! Hjärtat bara bankade hårt på revbenen hela natten, sov nog lite mellan fyra och fem. Men adrenalinet höll mej uppe hela dagen ändå. Kaos! Var så nervös att jag knappt fick ner någon frukost, mådde så illa.
Men nej, jag är en normal människa med vänliga avsikter.

Idag skulle vi visst ha fotat våra glädjebilder, vilket varken jag eller Jessica hade gjort. Så vi gick ut på lunchen i jakt på ett motiv som utsrtålade glädje.

De akrobatiska bilderna på mej är hennes glädjemotiv. Dagens träningspass. Hjälpte ju inte heller att jag stod på en kulle och trodde att jag skulle ramla ner. Allt folk såg mej, men inte henne som fotade, så de trodde nog att jag stod där och visade upp mina snygga moves. Lite jobbigt då jag inte hade några snygga moves, mest halvvägs-påväg-till-en-snygg-akrobatik-pose-men-misslyckas-och-ramlar-ner-moves.

 So enjoy them! And it's okey to laugh.

I lördags var vi på Arosfotet i Halmstad för att göra något kul med Jimmie på hans födelsedag. Det var jag, Jimmie, Marta och Jimmy. Och det var så kul! Ingen av oss hade varit där innan så det var väldigt spännande.

Vi hade oömma kläder på oss, skulle vara där i två timmar och fick ett nyckelkort. Bra förutsättningar.
Det fanns 25 celler (fast vi missade visst de första fyra, hoppsan...) som man fick poäng om man klarade. Alla såg olika ut och det var precis som riktiga "Fångarna på fortet", fast nog roligare för man skulle vara minst tre i varje cell.

Det gick ut på att vara taktisk, stark, smidig, smart. Saker skulle listas ut på en viss tid. Hinnas med på en viss tid. Eller orkas i en viss tid. Som tur var fick man göra om cellerna så många gånger man ville, tur för oss.

Även om jag slog i huvudet så hårt att allt började snurra (det bildades senare en bula stor som en pingisboll) och jag visst slog i läppen, så var det så extremt kul. ("Skador" som förövrigt än idag, några dagar senare, sitter där de sitter.)

Detta alla mina vänner, var roligare än laserdome, det var roligare än att festa, det var helt enkelt dunderkul! Detta ställe ska alla åka och prova! Kostade bara 190kr/pers för två timmar på en lördag, billigare sön-fre.

Killen i kassan var riktigt imponerad över vårt resultat när han fick veta att det var första gången för oss alla. Och då ade vi ändå bara testat 20 av 25 celler! Så dit ska vi igen och då ska vi klara dem alla!

Detta är en spännande ny tårta som vi aldrig hade testa innan, darling hittade den.
Det är en två chokladmarängbottnar med fyllning av vispad grädde och banan. Darling hällde på lite urgod banan-chokladsås med.Låter gott eller hur? Det var det!

Jag letade fram världens enklaste recept på dessa muffins, men misslyckades tyvärr fatalt med dem. Men de var ju rinnande efter rätt tid på rätt grader i ugnen!Då satta jag självklart in dem igen.

Men ska allt göra dem igen och då ska jag lyckas! Jag ska ut på gården och ropa VICTORY med en grytvante på ena handen hållandes den godaste kladdkakemuffinsen som smakats i modern tid. Vänta bara, den dagen kommer att komma...

Klarar sig:

• V
• Cougar Town
• Modern Family
• The Middle
• The Good Wife
• The Mentalist
• The Ghost Whisperer
• Fringe
• Lie to Me
• Glee
• Human Target
• House
• 30 Rock
• Chuck
• Community
• The Office
• Parenthood
• 90210
• The Vampire Diaries
• Supernatural
• Smallville
• Gossip Girl

Nerlagda:

• 24
• Happy Town
• Past Life
• Dollhouse
• Three Rivers
• Scrubs
• Romantically Challenged
• Ugly Betty
• Better off Ted

Hänger löst:

• Melrose Place
• Cold Case
• The Forgotten
• Medium
• Accidentally on Purpose
• Numbers
• Heroes
• Trauma
• Life Unexpected

http://tvbloggen.tvplaneten.se/2010/05/14/usa-kollen-vilka-serier-laggs-ner-vilka-serier-klarar-sig-kolla-har/

Idag blir min man 24 år! Här posar han glatt med Bosse Bildoktorn.

Nu bakas här tårta och snart är det dags för första kalaset, kalas nr två i em.
Ikväll blir det Arosfortet med vänner :D Ska bli kul!

Haha Jimmie är så söt! Han låser ytterdörren utifrån när han bara ska gå ut med soporna och jag sitter här inne. Undrar om det kanske bara är av vana eller om han är så rädd om mej? :)

Nu har vi börjat fixa inför Jimmies kalas på lördag. Min man fyller 24. Första kakorna kom nyss ut ur ugnen och nu luktar här ljuvligt! Kolakakor blev det, typ det lättaste man kan göra.

Nu ska vi iväg och köpa lite fina blommor/växter, sen blir det till att baka tigerkaka och kladdkakemuffins. Detta är så olikt mej att jag nästan blir lite orolig, jag är ingen människa som bakar. Det är Jimmie grej. Men det är kul, lätt och kakor har man hemma lite längre än mat (oftast) så det är ju egentligen roligare. Hoppas att detta inte bara är en engångsgrej, jag vill bli en sån som bjuder hem folk på nybakade kakor som smakar sådär himmelskt som de kan göra.

Om jag börjar med lätta saker så kanske jag någon gång inser att det inte är så svårt som det verkar. Hoppas det!

Är du rädd för fysisk kärlek har du dagens fobi. Jag önskar inte ens mina värsta fiender denna fobi. Utan all fysisk kärlekskontakt vore livet hemskt. Tänk att aldrig bli kramad av sina vänner, familjen eller sin partner, eller att aldrig få pussas och allmänt mysa.

Jag ÄLSKAR att kramas! Krama mej gärna :D

Ursäkta den fruktansvärt dåliga kvalién.

Bara 1 månad kvar! Sen flyttar jag hem igen. Hela Karlstad-grejen känns som en overklig men härlig dröm. Jag har älskat att vara här, även om jag saknar alla hemma. Men snart flyttar jag hem igen. Sorgligt. Vill stanna lite till.

Jag har fått nya vänner, lärt känna en ny stad, gått en ännu mer riktig högskolekurs, "flyttat hemifrån", och massa massa annat.
Jag gillar Karlstad jättemycket, det känns lite större än Halmstad och allt ligger mer packat. Och jag gillar verkligen köpcentrum så detta är min stad! De ligger jämte varandra med. Fantastisk planering. Synd bara att denna mysiga stad ligger så långt bort från min vanliga värld. Vill hit igen!

Har hittat lite urhärliga citat som jag tänkte dela med mej av. blir nog inte ett om dagen, men lite då och då.

"Det engelska ordet "stressed" blir "desserts" baklänges. Sammanträffande? Jag tror inte det" - Okänd

När jag åkte tåg idag fick jag höra att bromsarna hade slutat fungera på ett tåg från Kalmar till Göteborg. Kul att sitta i det tåget.
Jobbigt läge för alla; Efter att tåget har susat förbi en station kommer ett meddelande i högtalarna: "Ehm, vi missade just stationen för att... ehm... bromsarna fungerar inte." Eller något. Jag hade inte velat vara den som skulle säga till resenärerna att ett sådant problem fanns.

Såg visst Stefan Holm för någon vecka sedan. På universitetet stod en kille och kikade på en anslagstavla när jag gick förbi. Tyckte att han var lite (lite bara) lik Stefan Holm. Detta var en av mina super-sociala dagar, så jag hade allvarliga funderingar på att bara stanna till och säga: "Hej! Jag tycker att du är väldigt lik Stefan Holm, bara så du vet. Ha en bra dag!". Ja, jag var faktiskt väldigt nära att göra det. Men sen kom jag på att stackarn kanske skulle blivit rädd eller förolämpad, vad vet jag. Så jag skippade det.

Någon dag senare såg jag en bild på just Stefan Holm i en monter på skolan, visade sig att han samarbetar med universitetet på något sätt och att han kommer från Karlstad. veckan efter såg Jessica honom. Han hänger visst där mycket.

Men tänk vad jag hade skämts om jag hade gått fram och sagt det till honom. Istället för ett undrande "Tack?" hade jag fått ett "Ja, det hoppas jag. Det är jag som är Stefan Holm". Jag hade nog stammat något ohörbart, blivit tomatröd i ansiktet och sedan gått iväg. Jag är inte bra på att hantera situationer som tar en övveraskande vändning. Men det hade varit kul att säga det ändå.

Nu har här gjorts chokladbollar! Fick bli ett recept av Per Moberg men O'boy. Lite ovanligt, men det var gott!
Men vad har hänt? Hur kunde jag missa? När försvann det goda cholkadbolls-receptet från havregryns-paketet? Det har ju alltid funnits där! Eller är det bara vår fiber-variant som inte har det? Dåligt i alla fall. Trodde att man alltid kunde lite på havregrynsmakarna... Tack Per som hjäpte en ängslig tjej.


Nu ska jag gå och fika :D Hoppas att jag tål dem... Tål nog inte smöret. Men det är det värt!


http://www.recept.nu/1.6580/per_morberg/efterratter_godis/agg_mejeri/chokladbollar

Igår åkte jag från Karlstad till Halmstad (med byte i Göteborg såklart). Det var i stort sett en händelselös resa. Men en sak hände, som hade kunnat bli en väldigt stor sak.

På Öresundståget råkade någon i personalen komma åt knappen till mikrofonen där de läser upp meddelanden till resenärerna. Klassikern. Jag hörde inte direkt vad de sa, men den var igång i säkert fem minuter. Eftersom jag är den jag är - en funderande individ - så satt jag och funderade över vad som hade kunnat höras i högtalarna. Jag har sett någon film där det händer och stönande går ut i högtalarna. Den tanken försökte jag bli av med då jag hade sett den kvinnliga konduktören... En strikt och tråkig kvinna...
En fet utskällning hade kunnat vara lite spännande.
Ett kaos hade varit jobbigt. "Hjälp vad händer?!" Ska det göra så här?! Kan någon köra det här tåget?! NÅGON?!"
Ett fylleslag hade varit oroande men samtidigt lite kul. "Nån shom viiil ta over thee traiin? Shkål! Bara o gaaasa! GASA GASA GASA HAHA! Shkål!"

Nåt mer som hade varit kul, eller inte kul? Finns nog massor.

Men inget spännande, bara lite tyst småprat. Tråkigt. Spänning hade jag behövt.

ÄNTLIGEN! Nu har jag köpt tre biljetter till undebaraste mest fantastiska Green Day! De spelar på Ullevi i Göteborg den 5 juni, och jag, mamma och Jimmie ska dit och stå på planen! Jag och mamma älskar dem! Vi kommer att skrika, dansa, och mest av allt; sjunga hela konserten! Vi kan typ alla texter och älskar varenda låt!

Vad kan man göra på tåget för att känna att det inte bara är a complete waste of time? Får inte vara något som kräver mycket läsning, dator/bärbar DVD eller mycket pengar.

Det jag gör nu:

• Lyssnar på ljudbok. (Bästa)
• Fikar :D
• Sover.
• Meningslöst tidsfördriv (titta på folk, räkna tid, kolla personalen, lyssna på samtal, vänta på nästa station mm).
• Löser korsord ellr soduku.

Men vad kan man göra mer?
Jag har nyligen insett att jag kommer åka till Halland varje helg fram till sommaren.
Det blir dyrt(!) och mycket tågtid.

Idag testade jag SatsAerobic. Det var kul! Bäst var att det var lite styrka i slutet. I vanliga fall vill jag alltid gå ut och gymma efter ett pass, men nu kändes det som att det räckte. Bara en promenad hem på en timme. Jag känner mej väldigt hurtig :D

Idag har vi arbetat med abstrakta bilder. Vi var ute och fotade och fotade även ett kokranium. Resultatet syns nedan. Har inte så bra fantasi, men jag börjar lära mej att göra lite intressantare bilder än innan.

Jag måste köpa mej en ny väska, nu. Min faller bokstavligt talat i bitar. Men något som jag insett efter ett halvårs letande är att när du har vant dej vid något vill du inte gärna byta ner dej. Jag har det senaste 1,5 året hafe en underbar och fin Friis & Company-väska. Därför vill jag nu inte gärna ha något annat än just Friis & Company. Jag ha nu hittat tre som är fina. Dyra, men fina.


Så det jag undrar nu är; vilken av dessa tre är finast? Vilken bör jag ta? Rösta gärna på din favorit!

Jag är nog allergisk mot laktos eller gluten.... Det suger...

Frågan är nu vilket av dem det är. Visst borde jag utesluta ett av dessa ämnen i taget från min kost i tre veckor, men jag är ju så lat och bekväm. Inte vill jag kämpa så mycket för något som jag inte får betalt för eller ett bra betyg. Det borde ju räcka att slippa vakna med kramp i magen och som kommer och går under dagen, men vi får se om det räcker.


Men nu 2 timmars googlande och läsande senare inser jag att drastiska åtgärder är ett måste. Kan visst bli riktigt farligt annars. Fast, efter att min youghurt är slut. Jag har ju nyss lärt mej att det är viktigt att äta frukost, då ska jag väl inte sluta med det för att jag inte hunnit köpa laktosfri.

Idag blev jag godkänd och klar med den fantastiska kursen Digital Bildbehandling från Jönköpings Högskola! Det är en underbar känsla att bli klar med en kurs. Även om det känns konstigt att ha gått en hel kurs utan att någonsin ha pratat med varken lärare eller kurskamrater.
Men det är ett väldigt smidigt sätt att gå en kurs, om man är tillräckligt målmedveten vill säga. Även om det tog lång tid för mej så är jag ju ändå klar nu. Helt klar!

Jag sitter och längtar efter sommaren i vår mörka datorsal på universitetet.
Detta är resultatet av en liten övning i masker och... nåt mer.

Enligt aftonbladet.se säljer skåningar sina gamla prylar på nätet för att träffa nya människor, inte för att dra in pengar eller bli av med allt som inte används. Var femte skåning har svarat att han/hon säljer begagnat för att det är ett spännande och trevligt sätt att träffa nya människor.
Vad ska man säga?
Själv köper och säljer jag inte så mycket (även om jag har försökt tvinga mej till det i strax över tre år), men jag trodde inte att så många hade kontakt med de de köpt av och sålt till i sitt liv. Är det oftast inte bara ett telefonsamtal och ett möte? Men med dagens kommunikationssätt är det oftare och oftare ett mail, ett insatt belopp och ett paket på ICA.



http://www.aftonbladet.se/temaehandel/article7064335.ab

Är du rädd för män?

I så fall lider du av androfobi.

Ända sedan min osteopat gjorde mina ben lika långa har mitt högra knä bara värkt. Inte hela tiden, men ofta. När det aldrig slutade blev till och med hon orolig och sa åt mej att röntga det. Men hur ska jag göra det? Om det inte är akut måste jag väl gå till min vårdcentral? Vilken råkar vara belägen 4,5 timmar från min nuvarande hemort. Om jag ringer när jag väl är där, så kommer de väl ge mej en tid en annan dag. Men om jag ringer och hoppas på att boka en viss dag, kommer de säkert vilja att jag ska komma dit och sätta mig direkt... Hur ska man göra?

Sen fick jag höra att de inte ser allt på röntgen i Falkenberg, utan att många efter att röntgas där skickas till Halmstad. Då vill jag hellre åka till Halmstad direkt, annars kommer jag väl aldrig komma dit. Klurigt värre.... Men det gör ont.


Hjälper förövrigt inte att jag alltid, alltid sitter med benen upp, under mej eller skräddare. AJ.
Är svårt att ändra på sig och trycker verkligen inte om att ha båda fötterna i golvet.

Igår vad vi och firade min pappas 50-årsdag i hans nya tjejs hus i Köinge. Var helt ok, ganska trevligt. Kände ingen mer än vår släkt, men började prata med lite nytt folk.
Halvvägs in i pappas tal så plockar han upp en ring ur fickan och friar till sin nya tjej. Kan säga att det kom lite oväntat, för oss alla. På äkta amerikanskt vis så visste inte ens hon om det. Det var inte så att de hade bestämt det tillsammans och valt ut förlovningsringar. Nej, han överraskade även henne. Hon sa faktiskt "ja". Pinsamt läge annars för mannen.

Vi tror att de började dejta för cirka ett år sedan, och jag har själv bara träffat henne tre gånger innan, men hon verkar vara schysst. Pratade lite med hennes barn för första gången igår och de verkar också vara ok. Kom på att jag undrar vad de heter i efternamn?... Kanske Karlsson? Då hon är Gekås-Görans änka...

Jag undrar vad som är nästa steg, och när det kommer...

Såg en skygg Laila Bagge på Göteborgs Centalstation i Torsdags. Hon hade solglasögon i mörkret och satte sig på en bänk så långt bort från alla hon kunde.

Såg för ett tag sedan mannen som i folkmun kallas "Ullaredsbögen". Han satt på en salong vi var inne på. Roligaste var att han har fått världens kulmage. Skadeglad javisst.