mickamytwocents

Jag och Jenny testade idag Yoga på SATS. Det kändes konstigt att tänka på andning mycket och inte bli trött av ett träningspass. Men att vi inte blev trötta betyder inte att det inte var jobbigt! Jag var minst tre gånger övertygad om att något i min späda kropp skulle brytas av och kasta mej handlöst mot den ultratunna mattan.

Det märkligaste med hela andnings-proceduren var att det visst inte räckte med att förkylda jag skulle tvinga in och ut luft genom näsan, utan att vi på något sätt skulle pressa tungan upp/bak på något sätt och framtvinga något väsande ljud när vi andades. Detta var omöjligt och verkade mycket överskattat. Varför skulle jag? Jag var fullt nöjd med att försöka andas normalt (läs alls) under balanskrävande övningar. Men de som faktiskt andades på detta vis hördes, det lät oavbrutet i 55 minuter som att två-tre stora män låg och snarkade bakom oss. Det var bara något störande och skrattretande, bara något.

Vi lärde oss att göra två olika solhälsningar och den väldigt ospännande stående hunden. Den är jobbig för armarna och ryggen, den är långsam, och vi fick göra den om och om och om igen. Helt galet segt och jobbigt.

Men i övrigt var yoga helt ok. Kommer nog gå på fler pass och hoppas då att det inte ska vara bara stående. Ståendes med dålig balans och dåliga höfter, knän och fotleder är inte så härligt som det låter.