mickamytwocents

Stockholmsresan blev minst sagt inte som det var tänkt. Anledningen till hela resan var att vi skulle se broder få medalj för sin utlandstjänst i Afghanistan. Jag och kära mor (nästan tur att de andra inte kunde ta ledigt) åkte dit redan på onsdagen då vi inte hade lyxen (hmmm) med betalt flyg på torsdagen som bror hade utan fick ta oss dit på ett långsammare sätt. En extra halvdag för shopping tänkte vi glatt. Dagen spenderas som planerat med resa, incheckning och sedan härlig shopping.

Fortsättningen av resan skulle se ut som följer: Torsdag: Medaljceremoni på armémuseum inklusive vara stolt över bror, kanske gråta en skvätt, träffa hans kamrater, gå ut och äta på kvällen och fira hans hemkomst välbehållen till Svealand.
Fredagen skulle spenderas med att julshoppa där baktanken naturligtvis var att pressa bror på saker han önskar sig då han varit lite svår att fråga med tanke på utlandstjänsten med mera.

Det verkliga scenariot: Vi vaknar upp i vårt minirum utan fönster, förbereder oss på en kall ceremoni ute. Helt otroligt oväntat ringer då bror och meddelar att planet har blivit inställt. Vad sa du?! Vadå inställt?! Jodå, planet från Halmstad till Stockholm har blivit intsällt p.g.a. ett snöoväder. Han skjutsas tillbaka till Falkenberg i taxi och får sitta där maktlös då enda sättet att hinna till huvudstaden i tid vid det laget var med just flyg.

Vi visste inte vad vi skulle göra, stod där helt handfallna. Visst kunde vi fördriva tiden, men hela anledningen till vår resa var ju att se hur hela jobbiga utlandstjänsten fick ett vackert avslut på en välförtjänt ceremoni med medalj.
Många tankar flög runt i huvudet; Fanns det verkligen inget sätt att lösa det på? Skulle vi gå ändå? Skulle vi åka hem i förtid?
Ej ombokningsbara biljetter och bekanta på ceremonin gjorde att vi ändå bestämde oss för att gå dit och sedan även stanna följande dag. Snopet som inte går att beskriva, men var ju inte mycket vi kunde göra.