mickamytwocents

Idag hände en märklig men trevlig sak, något som var härligt osvenskt.

Jag satt och åt/solade på vår uteplats. En kille kommer cyklande på vår lilla väg utanför (den kommer man normalt inte på). Han stannade och bad om vägbeskrivning till en gata jag inte kände till, men sa sen Hemmakväll. Jag förklarade. Visade sig att han hade blivit helt missvisad av någon gubbe och cyklat helt åt fel håll.

När han 1 minut senare var påväg iväg åt rätt håll frågade han helt plötsligt :"Man får inte tacka någon gång?" Jag trodde inte att jag hade förstått rätt men sa något trevande "Ehhh nej då...?" Han fortsatte "Eller du kanske inte är singel?" "Ehh, nej..." mumlade jag.

Sedan önskade han mej en glad midsommar och cyklade vidare.
Hur trevligt är inte det? Att en främling som inte är full på en stinkande pub frågar om man vill gå ut? En dejt? Spännande för mej som aldrig har dejtat var det i alla fall.

Varför ska det vara så ovanligt att en svensk människa tar kontakt med en främling när det inte är fest och fylla? Det har hänt mej lite då och då senaste tiden och det känns lite ovanligt, men trevligt. Folk har pratat på busshållsplatsen, i kassakön mm. Mer av sånt!