mickamytwocents

I Söndags åkte vi till Ängelholm där alla skulle jobba med sina bilar. Det var kallt så jag satt i bilen och läste. Jimmie hade plastat i baksätet så det luktade fruktansvärt starkt och illa. Han lämnade dörrarna bak öppna för vädring och gick iväg en stund.

Ett väsande ljud börjar sakta tränga sig in i mitt upptagna medvetande. Jag trodde det kom utifrån men var tillslut tvungen att vända mej om för att se vad som stod på. Då ser jag att det ryker från burken han hade till plastgojset! Jag kollar en sekund extra för att se att det inte pyser över eller har smält burken så det rinner ut. Går sedan lite panikslagen iväg för att leta reda på mannen. Ser inte någon, ropar lite försiktigt "Jimmie! Jimmie det ryker i bilen!" Jag har något problem med att kalla honom själv vid hans namn, därav försiktigheten. Tobbe får från sin bil syn på röken, men nog inte vad den kommer ifrån. Han ropar i panik "JIMMIE! JIMMIE DIN BIL! SKYNDA DEJ!" typ. Jimmie kommer rusandes, fattar, och lyfter försiktigt ut burken. När han ställt ner den ryker den ännu väldigt mycket och vi ser att det kokar inuti. I kylan och allt. Starka grejer, uppenbarligen starkare än de trodde. Så småningom stelnar vätskan som blev röra som blev en massa till en stel klump.

Och detta, min vän, var dagens (häftigaste) händelse.