Busschauffören kläm inte sönder min bil!
Förstår inte alla att vägarna blir smalare när det ligger hårt packad snö flera decimeter in på båda sidorna?
Är inte likadant överallt, men mer eller mindre illa är det. Jag har tänkt på detta ett par gånger nu när jag kommer körandes i min lilla bil och får möte på en väg där det ha blivit ganska smalt. Flera gånger märker inte den andra föraren detta utan breder ut sig som faan och är kung över värden. Medan jag förskräckt undrar "kommer detta verkligen att gå?!" Det är ju inte som det är vid barmark där du i värsta fall kan trycka dej ut lite utanför linjen när en ovan nämnd kunglighet kommer körandes.
När jag körde hem Natta idag kom den värsta gången av alla. Jag körde mot Tröingeberg och vägen smalnade av lite. Jobbigt tänker jag och hoppas slippa möte. Men nog fan kommer där en BUSS. Och det känns som att det är allmänt känt att busschauförer ofta tycker att de bla. har all rätt i världen att köra ut rakt framför vem som helst även när de inte har rätten på sin sida, vägra stanna för fotgängare som är på övergångsstället mm. Gäller självfallet inte alla.
Med detta faktum svichandes förbi i huvudet ser jag hur bussen ligger strax över mittlinjen efter att jag kommer runt hörnet. Det bådar inte gott. Jag bromsar häftigt och ser att jag inte kan lägga mej längre ut för där är en decimeterhög isvall. Bussen brummar på i 40-50 km/t och jag tror inte ens att chauffören gav min lilla bil en blick. Vi kommer jämsides och det... går bra. Pustar ut. Natta har inte ens märkt något. Allt på några sekunder.
Kändes kanske värre än det var? Eller inte. Om bussen hade tagit emot min bil hade den fina vita blivit som en tilltnycklad konservburk, och bussen hade glatt åkt vidare utan en skråma på sin storväxta kropp.
Nog för att jag har dålig uppskattningsförmåga, men mittlinjen är allt i mitten av vägen. Något som också var i mitten av vägen var en bit av bussen.
Väntar hoppfullt på barmark och allseende förare.
Är inte likadant överallt, men mer eller mindre illa är det. Jag har tänkt på detta ett par gånger nu när jag kommer körandes i min lilla bil och får möte på en väg där det ha blivit ganska smalt. Flera gånger märker inte den andra föraren detta utan breder ut sig som faan och är kung över värden. Medan jag förskräckt undrar "kommer detta verkligen att gå?!" Det är ju inte som det är vid barmark där du i värsta fall kan trycka dej ut lite utanför linjen när en ovan nämnd kunglighet kommer körandes.
När jag körde hem Natta idag kom den värsta gången av alla. Jag körde mot Tröingeberg och vägen smalnade av lite. Jobbigt tänker jag och hoppas slippa möte. Men nog fan kommer där en BUSS. Och det känns som att det är allmänt känt att busschauförer ofta tycker att de bla. har all rätt i världen att köra ut rakt framför vem som helst även när de inte har rätten på sin sida, vägra stanna för fotgängare som är på övergångsstället mm. Gäller självfallet inte alla.
Med detta faktum svichandes förbi i huvudet ser jag hur bussen ligger strax över mittlinjen efter att jag kommer runt hörnet. Det bådar inte gott. Jag bromsar häftigt och ser att jag inte kan lägga mej längre ut för där är en decimeterhög isvall. Bussen brummar på i 40-50 km/t och jag tror inte ens att chauffören gav min lilla bil en blick. Vi kommer jämsides och det... går bra. Pustar ut. Natta har inte ens märkt något. Allt på några sekunder.
Kändes kanske värre än det var? Eller inte. Om bussen hade tagit emot min bil hade den fina vita blivit som en tilltnycklad konservburk, och bussen hade glatt åkt vidare utan en skråma på sin storväxta kropp.
Nog för att jag har dålig uppskattningsförmåga, men mittlinjen är allt i mitten av vägen. Något som också var i mitten av vägen var en bit av bussen.
Väntar hoppfullt på barmark och allseende förare.
Kommentarer
Trackback
