80% av våra tankar är negativa
Fick i veckan lära mig att 80% av våra tankar är negativa. Första tanken då var....: "Fan också, det är illa!". Ironiskt eller vad? Men så är det. Faktan kommer serverad på ett silverfat. Vad vi nu vill göra åt det är ju den enda frågan att ställa sig, de enda tankarna som ska florera i det lilla negativa huvudet.
Satt och tjuvlyssnade (som alltid) på ett samtal på bussen, så går det när man inte har en iPhone... Fick då höra om en kvinna som antagit utmaningen att inte vara negativ under en dag. Lätt som en plätt hade hon tänkt. Vaknade upp nästa dag; "Nej, vill sova längre". Låtsades som att det inte hänt. Jag missade mitten men hon råkade i alla fall undslippa ett "Vilket dåligt väder!" när hon och mannen gick ut. Han påpekade då hennes misstag, som hon som den kvinnan hon är självfallet lyckades vifta bort med ett "Det var inte att vara negativ, det var ett påstående". Detta hävdade hon sedan resten av dagen alla de gånger hon sa negativa saker.
Att det kan vara så svårt att inte vara negativ. Jag själv hade nog mer än 80% negativitet i mej som yngre, men det försvann på något magiskt sätt för några år sesdan. Jag förändrades mycket då. Jag tror att jag helt enkelt började känna att det inte var någon mening med att vara enbart negativ. Meningen med att skämmas, tro att man är fulast, sämst och jobbigast fösvann också till viss del. Kanske kallas det att växa upp, kanske att börja gilla sig själv.
Vad det än kallas så gillar jag det och det har gjort mitt iv så mycket bättre. Men ännu bättre kan det alltid bli!
Kan du gå en dag utan att vara negativ?
Satt och tjuvlyssnade (som alltid) på ett samtal på bussen, så går det när man inte har en iPhone... Fick då höra om en kvinna som antagit utmaningen att inte vara negativ under en dag. Lätt som en plätt hade hon tänkt. Vaknade upp nästa dag; "Nej, vill sova längre". Låtsades som att det inte hänt. Jag missade mitten men hon råkade i alla fall undslippa ett "Vilket dåligt väder!" när hon och mannen gick ut. Han påpekade då hennes misstag, som hon som den kvinnan hon är självfallet lyckades vifta bort med ett "Det var inte att vara negativ, det var ett påstående". Detta hävdade hon sedan resten av dagen alla de gånger hon sa negativa saker.
Att det kan vara så svårt att inte vara negativ. Jag själv hade nog mer än 80% negativitet i mej som yngre, men det försvann på något magiskt sätt för några år sesdan. Jag förändrades mycket då. Jag tror att jag helt enkelt började känna att det inte var någon mening med att vara enbart negativ. Meningen med att skämmas, tro att man är fulast, sämst och jobbigast fösvann också till viss del. Kanske kallas det att växa upp, kanske att börja gilla sig själv.
Vad det än kallas så gillar jag det och det har gjort mitt iv så mycket bättre. Men ännu bättre kan det alltid bli!
Kan du gå en dag utan att vara negativ?
Kommentarer
Trackback
