mickamytwocents

För några dagar sedan satt jag och avnjöt en god, men dyr, portion tacos i skolan. Hade ätit kanske halva och såg mycket fram emot att äta upp precis varenda liten smula.

Plötsligt börjar det tjuta.
Första tanken var självklart: Nej! Inte min mat!
Andra tanken: Är det brandlarmet? Japp, det är det.
Tredje tanken: Jag lämnar inte min mat! Inte en chans.

Alla runtomkring börjar långsamt samla ihop sina saker, jag å andra sidan börjar vräka i mej min mat samtidigt som jag samlar ihop mina grejer. Lassar in ett sista nachochips där allt innehåll bara hamnar utanför munnen och jag får inse att det inte finns en chans för mej och min mat. Överger den med många trånande blickar bakåt.

Går surmulen ut i det snöblandade regnet som faller på mitt snart blöta hår. Andra säger "Jag hann inte skicka iväg uppgiften", jag kontrar med "Jag fick överge min mat". Får en medlidsam blick sedan blir det tyst. Kanske ser de ilskan i mina ögon, eller hopplösheten.
Inte går det att äta maten efter att ha lämnat den oövervakad om du nu hade det som tanke.
Stod och frös i nån kvart.

Jag stod och tänkte "Nu får det allt brinna nånstans" men det gjorde det inte. Någon hade krossat ett glas och tryckt på larmet.
Illa var att någon gjorde samma sak idag, dock under en föreläsning. Vem har kul?