mickamytwocents

Jag hade precis gett upp hoppet om att de jag delat ut och skickat mina ansökningaar till skulle ringa. Folk har länge och ofta frågat "Hur går det med sommarjobb?" och varje gång har jag lika optimisktiskt svarat att de nog hör av sig i april. Nu hade halva april gått och jag var inte längre lika optimistisk. I dagarna har jag till och med skrivit upp "Printa sommarjobbsansökningar" på min senaste att-göra-lista för att kasta mej in på nyöppnade Stadium-outleten på Stenalyckan för ett sista desperat försök. Men jag hade rätt, de ringer i april, någon gång i april.
För idag hände det (som på triss, plötsligt händer det). Idag kom första (hoppas på fler) samtalet. KappAhl på eurostop vill ha in mej på en intervju så snart som möjligt så precis efter påsk blev ett möte bokat. Toppenglad är jag nu!
Jag har tyvärr aldrig förstått eller kunnat ha särskilt mycket sympati med de som säger att de inte kan få ett sommmarjobb. Har du inte lyckats har du varit för kräsen, inte försökt tillräckligt, eller så har du tyvärr inte alls de egenskaper som krävs ens för det lättaste jobb (sociala färdigheter oftast, du klarar inte av en intervju). Kanske har jag fel, kanske är jag lite för dömande. Men det ligger mängder med serveringsjobb ute på platsbanken, vilket inte kräver någon som helst erfarenhet, går du inte på ett kafé eller en restaurang finns ännu fler. Det finns alltid jobb med att sälja eller plocka bär, kanske inte det en person över 20 år söker, men finns inget annat så vad är problemet? Går du in på alla butiker i stan med ett prydligt och välskrivet personligt brev, en vårdad klädsel och ger ett bra och socialt intryck så kommer det gå.

Varenda heltidsanställd i hela Sverige ska (förhoppningsvis) ha semester, säkert hälften av alla de platserna ska fyllas med sommarjobbare, många jobb finns endast på sommaren och ska ha folk, så säg inte att det inte finns jobb.