mickamytwocents

Idag fick jag lite positiva utlåtanden från min massör som vid mitt förra (första) besök lät minst sagt förvånad över att jag alls har levt och rört mej. Jag har ju inte lite fel på min kropp (de flesta hänger samman med att mina ben var olika långa från cirka 8 till 20 års ålder.) och stress. Knutorna som hade bosatt sig permanent som två stora bomber på mina axlar chockerade henne visst lite. Huden var så spänd över att jag inte fattar hur de som bygger muskler klarar det, ganska otrevligt kände jag. Jag har haft dessa kära knutor på axlarna i cirka tio år, vilket är ungefär så länge jag kan minnas sådana väsentligheter, och trodde att jag bara var lite felbyggd, men att de skulle vara där. Döm av min förvåning när jag efter förra besöket kände att höger axel var mjuk och inte gick upp som en kulle. Idag hoppas vi att även knutorna i vänster axel, skuldror, ryggrad, stuss, nacke och sidor har gett med sig lite.
Smärtan överstökad för en vecka framåt, tack för det.