mickamytwocents

Dags för kvällsfika. Känner mej lite elak som alltid äter lite mer goda grejer när Jimmie har gott och lagt sig. Men så kan det gå. Borde kanske dra ner på allt sånt här om sockerbegäret ska minska... Men det finns mycket man borde i livet, man kan ju inte göra allt på en gång.
Ikväll slog jag på stort.

Oj, vad mycket värre det låter än det är. Är ju trots allt bara en liten skål (well, ganska liten). Men samvetet kickar alltid in när man tänker efter lite för länge. Man ska bara äta och vara glad om det inte påverkar hälsan otroligt negativt. Och det enda som kommer hända mej är ju att blodkärlen klumpar igen innan jag fyllt 40 vilket möjligtvis tar livet av mej för att jag inte blir tjock av att äta sånt här vilket gör att jag inte ser att jag borde sluta.
Men visst kommer alla fortsätta säga "Åh du har sån tur som inte kan gå upp i vikt, du kan ju äta vad du vill!". Ja, det kan jag. Men kul att alltid få höra det, bli kallad skelettet som liten, aldrig hitta kläder som passar för de tar inte in så små storlekar eller annat jobbigt när allt man vill är att gå upp några kilo men varken träning eller mat hjälper. Jag har de senaste åren börjat äta mer genom att vid varje måltid äta tills jag mår illa. Kul att vara smal alltid, eller?

Men nu tog detta en helt annan och något bittrare vändning än vad som var tänkt. Nej, jag kommer nog inte dö när jag är 40 för så illa är det inte. Jag brukar bara använda det som argument när jag får höra en "Åh du som är så smal"-kommentar (som jag i övrigt brukar besvara med "Jag vet" och en suck).

Glass-skål på det!