mickamytwocents

Inatt kände jag att det var dags att dra sig upp ur sängen, slänga på sig lite kläder och hälsa på min nya granne (fast vi har hälsat en gång innan). Sagt och gjort, kvart över ett tassade jag ut från min lägenhet efter en snabb titt i spegeln. Fick allt se lite trött ut och gå i mjukisbyxor och luvtröja, men ville ändå unvika att se alltför skräckinjagande ut (vilket jag, likt många tjejer verkar ha en tendens att göra när vi är slitna, osminkade och med bedhead). Så jag pingade på, har tittade lite förvirrat ut (jag hade själv blivit skräckslagen om någon plingat på min dörr mitt i natten, eller vänta nu, det har ju hänt...).

Så jag sa snällt "Hej" och frågade försiktigt om han visste att hans bas dunkade genom min tunna vägg vareviga dag. Som väntat hade han ingen aning om detta. Klart, jag har heller ingen som helst aning om hur högt min musik låter hos grannarna. Jag har stängt dörren och lyssnat i korridoren, men dörrarna stänger ute mer ljud än väggarna. Så han sa snällt att han absolut kan sänka sin musik tidigt på mogonen och sent på kvällen. Så nu ska jag nog kunna få mina sovmorgnar tillbaka.
(Råkade säga att jag inte gärna vill vakna av hans musik halv sju när jag har sovmorgon...)

Han verkade inte ta illa upp (blev vän med mej på Facebook idag), och jag hyser absolut inga agg. Hade jag bara orkat ta kontakt tidigare så hade ju allt löst sig direkt, så jag tar på mej allt ansvar för att det pågick så länge. Så om du mot all förmodan läser detta, hoppas att allt är lugnt!