Stackars brevbärarna

Igår åkte jag med brevbäraren (kallad postgubben, hur ung han än må vara) i hissen. Jag tyckte så synd om honom när han kom in med en stor back fylld med små paket märkta "Adlibris", "Bokus", "Bokia" med flera. Så han bar in den, ställde tungt ner den på golvet, åkte ner en våning, tog långsamt upp den igen, gick ut och jag såg honom tungt ställa ner den igen innan dörrarna stängdes. Varför hade han inte en rullgrej som vissa har? Inte ska han behöva lida för att han jobbar i ett studenthus där alla studenter i början av varje termin ska beställa ohyggliga mängder kurslitteratur (för ohyggligt dyra pengar)?

En pixlig Dag Otto, das Bevbäare.
Man är ju inte mer än Falkenbergare i hjärtat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0