mickamytwocents

Nu sitter jag här med världens största fånigaste leende och väldens varmaste hjärta.
Tänk att jag faktiskt har så många otroligt fina vänner som har gratulerat mej på Facebook, wordfeud, sms, mail och telefon. För att inte tala om de som firade mej på kalas.
Man kanske gör ett litet avtryck hos folk ändå.

Tur att det finns så många sätt att socialisera på, då kunde jag som låg sjuk och själv hemma i Halmstad hela dagen ändå få påminnelser om att det faktiskt var min födelsedag (även om det var först nu jag var frisk nog att kolla igenom allt som alla skrivit på min Facebook), även om det inte kändes som det.

Men min J gjorde sitt bästa för mej, som alltid. Han bakade inte mindre än två födelsedagstårtor till mina kalas, bjöd mej på födelsedagsmiddag i stan kvällen innan (när jag inte var riktigt så sjuk), gav mej paket på morgonen, beställde paket till mej som snart kommer (jag och min älskade dator längtar galet mycket), och körde sin stackars flickvän ändå till Malmö för att han inte trodde att sjuklingen skulle palla med tågresan.

Tänkte skriva att han är guld värd, men mer än så; Mannen är värd alla ädelstenar på denna jord!


Fick denna fina bilden från en vän och kan inte låta bli att visa upp den. Tack!